Så räddar de gamla korsvirkeshus
- Det nya är tråkigt och stelt, det är mer liv i väggarna på de gamla husen, säger muraren Linus Lundgren, som behärskar de äldre murningsteknikerna.
Det kommer en fuktig vind från havet och letar sig in i de smala gränderna i de färgglada, medeltida kvarteren i Ystad. I luften är det 10-15 grader.
På en byggnadsställning vid en stor gammal korsvirkesbyggnad står murarna Linus Lundgren och Niklas Larsson, som jobbar på Byggmästar´n i Skåne. De har lång erfarenhet av att både mura nytt och restaurera riktigt gamla byggnader.
– Nu är det optimal temperatur. Putsen torkar i lagom takt. Om det är för varmt torkar det för snabbt, säger Linus Lundgren.
Sedan ungefär sex veckor tillbaka håller de på att återställa den gamla Riegården från 1800-talet, som en gång fungerade som sädestork eller torkria som det heter i Skåne. Arbetet är tålamodskrävande.
Till att börja med har de båda murarna lossat lösa tegelstenar, rengjort dem och satt tillbaka dem med gammaldags kalkbruk. Nu håller de på att putsa tegelytorna mellan det gamla trävirket med kalkbruk.
Den största utmaningen har varit att korrigera gamla misstag som gjordes vid renoveringar under 1960- och 1970-talen.
– Det skulle nog gå fort då. De använde fel bruk och fel färger. Nu använder vi bara bara gammalt, klassiskt tegel och kalkbruk, säger Linus Lundgren.
Nu får det ta tid. Putsen måste både förvattnas och eftervattnas och läggs på i tunna lager för att hålla länge. Byggnadens linjer är sällan raka och kräver ett konstnärligt handlag för att resultatet ska bli bra.
Linus Lundgren erkänner att han tycker att det är roligast att jobba med gamla byggnader.
– Det nya är tråkigt och stelt, det är mer liv i väggarna på de gamla husen. Dessutom är det inte så ofta man får göra något sådant här, eftersom det finns ganska få hus i den här stilen kvar. Då blir man sporrad att göra något extra bra, säger han.