Ditt ansvar går längre än till tomtgränsen

”Dubbla straffen”.

”Förbjud tiggare”.

”Ta tillbaka medborgarskapet”.

De hårda orden haglar från alla håll i just nu. Och det gör mig både ledsen och upprörd. För man ska vara litet försiktig med vad man ropar efter. Det kan ju hända att det slår in. Åtminstone så länge som vi har vår demokrati kvar.

Det är vi tillsammans som bestämmer hur vårt samhälle ska se ut. Det kanske inte känns så, men alla ni byggnadsarbetare är faktiskt med och skapar Sverige just nu.

Det är lätt att tro på enkla lösningar och hårdare tag. Men vet ni? Det var inte det som byggde det rika och moderna land som Sverige varit så länge.

Tvärtom faktiskt. När empati och förståelse fick råda blev samhället en allt tryggare plats att vara på och vi vande oss. Arbetarnas villkor blev tagna på allvar. Barnen slutade att agas i skolan och människor som behövde kunde få hjälp av staten – tack vare att vi alla var med och bidrog. Det här verkar nu precis alla ha glömt när vi själva fått det bättre. Och istället för att vilja dela med oss skriker vi om hårdare tag och strängare regler i alla sammanhang.

Att bygga ett samhälle är svårt. Att bygga en union (läs EU) mellan länder är ännu svårare. Det kräver nya lagar och komplexa samarbeten – inte nya förbud och snabbt hoprafsade lösningar som lägger krokben snarare än hjälper de mest utsatta.

Jag fattar att du, du och du bara vill ha lugn och ro just på din arbetsplats och i ditt kvarter. Men verktyget du håller i din hand är förmodligen byggt i Kina och bilen kanske i Tyskland och du och din familj semestrar säkert då och då i Spanien. Världen sitter ihop.

Därför måste också både vårt ansvar och vår medmänsklighet sträcka sig längre än till den egna tomtgränsen. Kan det verkligen vara så svårt att förstå?

Byggbikten visar att det är mänskligt att fela. Så skönt!

F-skattare i facket eller inte? Det är ingen lätt fråga att hitta svar på.