Kakelugnsfantasten Staffan saknar kollegor: "Tvingas tacka nej till jobb"
Staffan Forsström i Årjäng är kakelugnsmakaren som tvingas tacka nej till jobb. Nu vill han ha nya kollegor.
– Det här är jättebra under vintrarna när det är glest mellan de andra jobben, säger han.
När man ber Staffan Forsström att berätta om det bästa med kakelugnar strömmar entusiasmen ur honom.
– De är bränslesnåla, miljövänliga och mycket vackra. Med dagens mått är det få eldstäder som tillåts i tättbebyggt område, men kakelugnarna ligger under gränsen.
Nackdelar?
– Nej, jag ser inga nackdelar.
För Staffan Forsström var det i princip kärlek direkt när han kom i kontakt med kakelugnar för första gången. Det skedde genom en kurs som han gick eftersom det var svårt vintertid att få tag på andra murarjobb.
– Jag upptäckte snabbt att det här var roligt. Så jag tog kontakt med några kakelugnsgubbar och fick gå bredvid ett år. Sedan började jag köra eget 1982 och har hållit på sedan dess.
Vad är det roligaste med kakelugnar?
– Det är att man jobbar med ett känt material som man vet hur det uppför sig. Och att det handlar om gamla beprövade arbetsmetoder.
Det låter som att kakelugnar kräver stor skicklighet. Vad är det som är svårast?
– Det är nog att man måste ha materialkännedom. Jag har testat många olika sorters lera när jag jobbat och jag känner direkt om det är en bra eller dålig lera. En oinvigd tycker nog att all lera känns likadan, men det är stor skillnad.
För 20–30 år sedan revs många kakelugnar ut. Sedan dess har utvecklingen vänt och det finns ett allt större intresse för byggnadsvård och gamla byggmetoder. Därmed ökar också intresset för kakelugnar, bakugnar och andra typer av gamla ugnar.
Utbildningen har dock inte hängt med, vilket gör att Staffan Forsström är överhopad med jobb trots att han är 70 år.
– Jag lärde upp en kille för tio år sedan och brukar skicka vidare folk till honom när jag inte kan. Men nu tvingas vi båda tacka nej till jobb. Jag har ingen annan att skicka heller. Det är en väldig brist, och jag skulle tro att det är samma i andra delar av landet.
Nu vill han få fler kollegor att göra samma resa som han har gjort. Därför vill han locka fler deltagare till den kurs på fyra veckor som han håller hemma i Årjäng. När han har fått ihop fyra deltagare kör han igång.
– För att få gå den här kusen ska man vara utbildad murare, men man behöver inte ha jobbat med ugnar tidigare.
Blir kursen av är det via Studieförbundet Vuxenskolan i Årjäng.