Det är dags att lagstifta om lärlingar
Det händer med jämna mellanrum att blivande byggnadsarbetare kontaktar oss på tidningen för att berätta om hur svårt det är att få lärlingsplats.
Tyvärr blir ingen förvånad. Så har det sett ut länge och branschen själv har inte förmått lösa problemet.
Resultatet blir en massa ledsna unga som inte blir färdiga med sin specialistkompetens inom bygg och som ofta börjar jobba med annat i stället.
Grunden till problemet är så klart att byggbolag i dag har allt färre anställda. I stället säljer man ut jobben till underentreprenörer i långa kedjor för att slippa både ansvar och kostnader.
Det kan man ha åsikter om men det är så branschen ser ut sedan länge.
Med denna ordning blir det i princip omöjligt att ta emot lärlingar. Någon måste ju ta hand om dem och vilja anställa dem efter avslutad utbildning.
Och det är helt enkelt inte tillräckligt intressant för byggbolagen. Företag som jobbar ”marknadsmässigt” satsar inte på det som inte gynnar dem ekonomiskt.
En hel bransch flyr sitt ansvar
Systemet med lärlingsplatser har med andra ord ingen plats i den här utvecklingen. Ändå är denna form av utbildning nödvändig.
Sverige behöver kompetent yrkesfolk som kan bygga landet även i framtiden.
Så vad göra då?
Lagstifta förstås. Inga lärlingar lika med inga kommunala och regionala uppdrag. Inte rätt att erbjuda rot. Det kanske låter hårt men är det enda riktiga när i princip en hel bransch flyr från sitt ansvar. För bolag som tar emot lärlingar får redan ekonomisk kompensation genom att lärlingar kostar mindre att anställa.
Ändå är det tydligen mer lönsamt att säga nej. Varför kan vi bara spekulera i och de flesta har sina aningar. Men en sak är säker: om vårdbolag och sjukhus gjorde likadant skulle Sverige inte vara en trygg plats att leva på.
Kom tillbaka in i ordningen byggbranschen. Ni är så välkomna!
Hear, hear! Välfärdsvinster går att fasa ut! Norge kan och har Sverige som ett varnande exempel. (Och en nyligen genomförd undersökning visar att även 70 procent av svenskarna är emot vinster i välfärden.)
Vart tog vintern vägen? Plus fem och slask i januari i Stockholm. Kom tillbaka snälla herr Bore. Jag saknar de vita vidderna så.
