”Hola, somos del sindicato” – nu ska facket prata flera språk

Brandstationen på Kungsholmen i Stockholm. Arbetsdagen har börjat och rivningsarbetarna är på plats. Varseljackorna lyser upp den grå morgonen.

”Hola, cómo estás?”, hej, hur mår du?

Rivningsarbetarna, som talar spanska, hälsar på Madeleine Bacallao och Mauricio Ferrada från facket.

Stockholms byggen är en smältdegel av nationaliteter och språk. Det är orsaken till att Byggnads Stockholm-Gotland startat ett språkprojekt med två ombudsmän, två tjänstemän och en projektledare. Inom gruppen finns kunskaper i de utländska språk som sedan länge talas på byggena; spanska, polska, ryska och engelska.

Larm har kommit om att utländska arbetare utnyttjas och behandlas illa på svenska byggen, och att det delvis sker i det fördolda. Språkbarriären är som en stor mur. Hindrar effektivt kommunikation och frågor. Hindrar arbetare från att slå larm eller få veta vilka rättigheter de har. Det är en helt annan känsla att få tala sitt eget modersmål.

Viktigt att kunna få hjälp

Hugo Jorquera och hans arbetskamrater lyser upp när Madeleine och Mauricio börjar prata.

Hugo kom till Sverige från Chile för 26 år sedan.

– Det är jättebra att ni kommer ut. Det är viktigt att få veta om sina olika rättigheter. Man hamnar i luften när man inte kan språket, säger han.

– Det är viktigt både att kunna göra sig förstådd och att kunna få hjälp.

Hugo tycker att möjligheten att kommunicera på olika språk också borde finns inom företagen, så att arbetare av olika nationalitet kan prata och förstå varandra.

Han och kollegorna har slitsamma jobb med många faror.

– Alla känner inte till sina rättigheter. Hur länge man får jobba med vibrationer, till exempel, vad som gäller med ledigheter, om man blir skadad.

Det är viktigt både att kunna göra sig förstådd och att kunna få hjälp.

Fler utländska medlemmar

Språkprojektet handlar om att skapa kontakter och bygga förtroende för att på så sätt organisera fler utländska medlemmar på sikt. Målet är att utbilda dem och stoppa utnyttjande och låglönedumpning.

– Projektet hjälper även ickemedlemmar med rådgivning men det finns en gräns. Vi behöver jobba annorlunda med den utländska arbetskraften för de har inte med sig en förkunskap om svenska fackföreningar. Då hjälper vi och svarar och bygger på så sätt ett förtroende. När vi byggt förtroende så litar de på oss och då blir de medlemmar och går på våra utbildningar, säger projektledare Emmelie Renlund i väntan på att byggarbetarna vid brandstationen ska komma in på rast. Hon är även region-sekreterare i Byggnads Stockholm-Gotland.

– Vi kommer att ha vår kurs Påfarten på polska, spanska och ryska. Vi kommer även att starta språkklubbar.

Emmelie tycker satsningen på språk är en viktig service för de utländska arbetarna.

– De betalar samma medlemsavgift, har samma rättigheter som alla andra men de står utanför, för vi har hittills i stort sett bara pratat svenska eller engelska. Vi tar ju in tolkar i olika ärenden men det blir fortfarande en jättebarriär när de ska kontakta oss.

Danska modellen

I bodarna passar Madeleine och Mauricio på att växla några ord med arbetarna under rasten. De berättar om facket, om kurser man kan gå. De lämnar sina visitkort med nummer till folk som kan svara på de olika språken.

Projektet har totalt hunnit med cirka 82 besök på olika byggen hittills. 21 medlemmar har värvats.

– Det är väldigt många som inte kan svenska på den nivån som man behöver när man talar med myndigheter. De undrar hur man ansöker om de fyra sista siffrorna, hur man gör med a-kassan, säger Mauricio.

Förebilden är danska byggfacket inom 3 F som sedan 15 år driver ett projekt där de lyckats värva utländska byggnadsarbetare.

– Vårt sätt att jobba är likt den danska modellen. Vi måste ha språkkunskaper, det funkar inte annars, säger Emmelie Renlund, som besökt kollegorna i Köpenhamn.

I danska facket finns det möjlighet att prata på de största språken men även de som är mest gångbara på byggena för tillfället. Om exempelvis ett portugisiskt bolag vunnit en stor upphandling.

Vårt sätt att jobba är likt den danska modellen. Vi måste ha språkkunskaper, det funkar inte annars.

”Frågor om rättigheter”

Många utländska arbetare kan leva i årtionden i Stockholm men inom sin egen språkgrupp, både på jobbet och hemma. Folk jobbar hårt och orkar i många fall inte med att plugga efter slitsamma arbetsdagar.

– Vi får många frågor om rättigheter på jobbet: ”får jag jobba så här mycket?”, ”om jag blir sjuk sätter de mig på lådan?” Men frågorna handlar också om kontakter med sjukvården och Försäkringskassan, berättar Madeleine.

– En stor del av den utländska arbetskraften är framför allt här för att jobba. De har inte grävt ner sig i frågor om vad de har rätt till eller hur det svenska systemet funkar.

”Vissa är rädda”

Mauricio är byggnadsarbetare, betongarbetare, sedan tolv år, Madeleine är tjänsteman. Båda har föräldrar från spansktalande länder. De har två kollegor: Ombudsmannen Lukasz Kowalczyk, som är målare och talar polska, samt rysktalande tjänstemannen Aleksandr S.

Oftast blir arbetarna glada när de kommer men inte alltid arbetsgivarna, berättar Lukasz Kowalczyk.

– Arbetsgivarna vill i många fall inte att de anställda ska veta så mycket och inte att de ska lära sig språk för då blir de mer medvetna. Vissa plockar exempelvis in spansktalande arbetare, hyr lägenheter åt dem, kanske 15 personer i en lägenhet, arbetarna skjutsas till jobbet.

Alla i språkprojektet har fullt upp.

– Det ringer personer jag inte ens träffat. De hade fått numret av någon annan. Ryktet sprider sig om att någon kan tala deras språk, säger Lukasz Kowalczyk.

Aleksandr S möter rysktalande personer från exempelvis Ukraina, Uzbekistan och de baltiska länderna:

– Vissa är rädda för att berätta om problem. Men jag har till exempel fått frågor om ifall arbetsgivaren har rätt att sänka lönen.

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på Byggnadsarbetarens nyhetsbrev.

Gå med i Facebookgruppen Arbetsmiljö på bygget och få de senaste nyheterna i ditt flöde.