En storkonflikt kan väcka liv i leden

Jag har aldrig strejkat, jag har däremot varit uttagen i strejk och gått hem på kvällen i tron om att i morgon då strejkar vi! Men in på småtimmarna natten innan strejken skulle träda i kraft kom parterna överens och vi hade ett nytt avtal innehållande ett huvudentreprenörsansvar.

Det var i och för sig bra men jag minns också tomheten och besvikelsen som infann sig hos mig när jag behövde sälja mitt arbete, i stället för att stå vakt och se till att ingen annan var på arbetsplatsen och utförde mitt arbete.

Alla var delaktiga

Vi hade pratat ihop oss, gjort vaktscheman och tränat på vad vi skulle säga till journalister. De äldre tog ansvar och såg till att alla var delaktiga och hade minst var sin uppgift. På den här arbetsplatsen mätte vi också jobbet, vilket gjorde att konflikten mellan arbete och kapital ständigt var närvarande, lägg då till det pågående strejkvarslet och gruppen blev ännu mer sammansvetsad, vi var helt enkelt otroligt organiserade och alla var medlemmar i facket!

Det går inte att prata bort betydelsen av att arbetarrörelsen står upp för dess medlemmar fullt ut och tar till det vilande strejkvapnet om det verkligen blir skarpt läge.

Jag minns tomheten och besvikelsen som infann sig hos mig när jag behövde sälja mitt arbete, i stället för att stå vakt.

Vill tro på solidariteten

LO-kongressen har beslutat att vi ska driva frågan om kortare arbetstid via avtalsvägen. Nu när det är beslutat hoppas jag också att de starkare fackförbunden inom konstellationen visar att de har ryggrad och driver den här frågan genom en gemensam samordning. Endast då har de mindre och svagare fackförbunden möjlighet till att delta i konflikten om kortare arbetstid.

Annars handlar det för deras del mycket om att bara kunna behålla det som redan står i avtalen i stället för att stärka dem. Solidaritet har genom historien varit ett nyckelord för oss fackligt anslutna och jag vill tro att det ordet fortfarande ekar även innanför LO-borgens murar.

Kämpade och vågade

Vårdförbundet och dess medlemmar gjorde något riktigt bra som trots sin samhällsviktiga funktion gick ut i strejk. De höll ut, kämpade och vågade.

Överallt i media under den pågående konflikten syntes och hördes medlemmar som stod upp för deras sak. Till slut efter en inte alls speciellt lång konflikt hade de lyckats och fått till en arbetstidsförkortning.

Om de som enskilt förbund klarar av att göra det, tänk då bara på vad hela LO kan åstadkomma om vi står enade. Den sovande arbetarrörelsen behöver en rejäl injektion organisering för att överleva.

Jag tror att en storkonflikt med fokus på kortare arbetstid med bibehållen lön kan vara dosen som väcker liv i våra led!

Medlemsdemokratin inom Byggnads är återigen levande och har levererat flera gånger de
senaste åren.

Skattesänkningar som gör vår redan urholkade välfärd ännu sämre och som dessutom göder dem som redan har för mycket.

Kristoffer Tinnerholm, är en fackligt aktiv snickare och  familjefar från Dalarna. När han inte säljer sitt arbete gillar han att tillbringa tid med familjen, ta en tur i löparspåret och att läsa böcker.