Snickaren Mats efter 60 år på bygget: 5 saker som INTE var bättre förr

Konrad rattar sin högerstyrda rödvita Volvo Amazon till bygget. Det är 1962 och i bilen sitter hans son, 13-årige Mats Roos, som veckan innan gått ut skolan. Det var dags för grabben att börja som pinnpojke. Göra lättare jobb på bygget, bära virke och städa.

– Man var glad att man fick jobb och kunde börja tjäna egna pengar. Lönen var 1:25 i timmen, säger Mats Roos och ler lite åt minnet.

63 år senare kör han själv till byggarbetet. I en firmabil från 55Plus i Bollnäs, ett byggföretag för veteraner. Han är på väg för att lägga golv i en lägenhet.

Snart 76 år jobbar han fortfarande som snickare men har växlat ner. I dag gäller ”bara” fyradagarsvecka och han undviker numera helg- och kvällsjobb.

Jag gick och längtade efter pensionen, efter att bestämma min tid, kunna fiska. Köpte husvagn. Men sedan ville jag inte ta det lugnt.

Två sjukdagar

Trots de många åren har kroppen hållit.

– Hos min senaste arbetsgivare jobbade jag i 21 år och hade bara två sjukdagar. En av dem minns jag väl. Då stod jag på knä och skulle bryta loss en bräda. När jag tog i var det som om något gick sönder i magen och jag måste åka till vårdcentralen och få morfin. Då behövde jag vara hemma i ett par dagar.

Hur har du klarat att jobba så många år med ett tungt byggarbete?
– Det kan vara en kombination av tur och att jag med tiden har lärt mig att akta mig och lyfta rätt.  Man var lite tokigare förr. Det är bättre att ta hjälp och inte lyfta allt själv.

Han har sluppit allvarliga olyckshändelser men som många andra byggjobbare fick han också ryggproblem, ont i ländryggen.

– Det är många år sedan. Men då började jag gå på gym i Sandviken och jag jobbade på NCC som hade morgonjympa. Det tillsammans gjorde att ryggvärken försvann.

Enorm förändring

Mats Roos kommer från en hantverkarfamilj. Året efter debuten som pinnpojk började han som 15-åring lära upp sig till snickare.

– Man skulle egentligen vara 16 år men jag fick dispens.

Farfar, liksom fadern Konrad, var snickare, fadern senare verkare. Storebror, tillika yrkesbroder Rolf, fortsatte även han långt efter pensionsålder.

Byggbranschen har förändrats enormt, tycker Mats Roos.

– Förr var det så mycket mer folk på byggena, sedan har det blivit mer maskiner och hjälpmedel. Till det negativa hör stressen, den har ökat mycket i branschen, men där jag jobbar i dag är det lugnare.

Men han tycker att arbetsmiljön generellt sett har blivit bättre tack vare hårdare regler, liksom utvecklingen av materialen han jobbar med.

Jag tycker det är roligt att spika. Hammaren kräver mer yrkeskunskap än en skruvdragare.

Teknikutvecklingen har formligen exploderat under hans arbetsår. Maskiner och verktyg förnyas på löpande band. När han började på byggen användes vanlig såg och yxa, nu är gersågen en favorit.

– När den kom blev mitt arbete så mycket lättare.

Mats Roos försöker att hänga med i tekniken och vara öppen för att lära sig.

– Det mesta går bra – förutom telefonen.

Men trots allt är hammaren viktigast.

– Jag tycker det är roligt att spika. Hammaren kräver mer yrkeskunskap än en skruvdragare.

Lockades till storstan

Han gillar att växla mellan olika jobb från nyproduktion till traditionellt hantverk.

För två år sedan byggde han och kollegorna en hel hälsingegård i lösvirke. Det tog en vinter och var på gränsen till för mycket jobb.

Men mest har Mats hållit sig på hemmaplan. I Alfta, där han bor, och i Edsbyn och Bollnäs.

Vid ett tillfälle blev han nerlockad till Stockholm av Rolf, brorsan.

– Jag stannade i åtta månader. Vi jobbade på Arlanda och byggde ett runt parkeringsgarage. Det var ett väldigt speciellt jobb och något jag är lite stolt över.

Men sedan tyckte han att det räckte med utflykter. Hustrun, sonen och dottern drog mer.

– Det är en otrolig skillnad att jobba på hemmaplan.

Och jobb har aldrig saknats. Varken yrkesmässigt eller på fritiden då släktingar och vänner behövt hjälp. Familjens villa byggde han själv 1972, i lösvirke.

Får jobba så mycket han vill

2014 gick han i pension.

– Jag gick och längtade efter pensionen, efter att bestämma min tid, kunna fiska. Köpte husvagn. Men sedan ville jag inte ta det lugnt. Det känns bättre att snickra, så det fortsatte jag med i alla fall. Renoverade en fäbodvall bland annat.

Flera år senare fick han tips av en kollega om 55Plus. Där får han jobba så mycket, eller så lite, som han vill och arbetsdagarna är kortare, mellan 8–15.

– Det är roligt och så behåller man det sociala och har kollegor.

Mår bättre av jobbet

I dag ser han byggjobbet som ett sätt att hålla sig i form. Förr promenerade han mycket.

– Men nu har jag lite problem med knäna så jag jobbar bara. Jag mår bättre av det.

Ibland lockar öringen och rödingen mer och husvagnen rullar mot Vemdalen.

– Då är det skönt att koppla av och det är ju så, man känner sig mer nöjd när man har jobbat.

---

Veteranen Mats Roos har knegat sen början av 1960-talet. Mycket har förändrats på bygget sen dess. I backspegeln tycker Mats det var mindre stressigt förr – men ganska mycket var INTE bättre:

1 / ”Maskiner och verktyg. De är lättare att använda i dag. När gersågen kom blev mitt arbete så mycket lättare.”

2 / ”Arbetsmiljön. Generellt sett bättre och hårdare regler nu.”

3 /  ”Byggmaterialet är lättare att jobba med i dag.”

4 /  ”Arbetsbodarna är bättre i dag. Det är högre standard.”

5 /  ”Arbetskläder och skor är bättre och har bättre komfort.”

Läs även: 60 år i arbetsbrallor