Torbjörn Hagelin har nått i mål – men en olöst fråga finns kvar
Efter 14 år i ledningen har Byggnads långdistanslöpare Torbjörn Hagelin nått mållinjen. Avtalssekreteraren som kallades ”det alkoholfria alternativet” ångrar ingenting. Förutom en sak.
Hagagatan 2, försommaren 2001. Den nyblivna 40-åringen Torbjörn Hagelin kliver in på förbundskontoret i Stockholm.
Han har jobbat några år som ombudsman på Gotland och gjort sig ett namn som skicklig förhandlare. Nu ska han ta ett kliv in mot organisationens mitt. Där visar sig hierarkin sitta i väggarna.
– När man gick runt i korridorerna fanns det skyltar med röda, gula och gröna knappar utanför dörrarna, säger Torbjörn Hagelin.
– Så man fick trycka. Och när det blev grönt fick man gå in. Det är helt annorlunda i dag, men det var den kulturen man kom till.
Öppna dörrar
Frisksportaren Hagelins livsstilsval resulterar också i en del höjda ögonbryn.
– När jag började på förbundskontoret sa de att man måste ha lite kroppshydda för att vara en riktig ombudsman. Det var pondus att ha mage och man skulle även kunna ta sig en stänkare. Jag sa direkt att det där tänker jag inte anamma på något sätt.
Ombudskollegorna ger honom ett smeknamn.
– De kallade mig ”det alkoholfria alternativet”, säger Torbjörn Hagelin och skrattar.
– Jag var inte på något sätt nykterist, men jag höll på med Svensk klassiker och triatlon.
Ett knappt kvartssekel senare, när Torbjörn Hagelin nu går i pension, finns det ett gym i källaren och dörrarna till förbundsledningen står öppna.
– Det har skett en jätteutveckling på de här åren. Dels i synen på jämställdhet. Men också hela atmosfären. Då var det varje ombudsman för sig, i dag jobbar vi i grupp. Och slipsarna har försvunnit, det har man nog bara på kongressen nu.
Börjar som lagbas
Det börjar i Bålsta, mitt emellan Stockholm och Enköping. Torbjörn Hagelin föds i ett arbetarhem. Föräldrar är aktiva i Socialdemokraterna, politiken och värderingarna får han ”med modersmjölken”.
Efter grundskolan väljer Hagelin byggprogrammet.
– Jag var ganska skoltrött. Andra året av utbildningen var arbetsplatsförlagd och det passade mig utmärkt. Då blev det bygg, och det har jag aldrig ångrat!
En passion som få vet om?
– Mitt stora intresse har ju varit att springa, och så snickra på fritiden. Men jag tror att de flesta som känner mig vet det.
Oanad talang?
– Jag har lätt för siffror och är ganska snabb i huvudet med överslagsräkning.
Om det inte blivit bygg?
– Då tror jag att jag hade blivit jurist.
Den fackliga banan inleds som lagbas. Klivet in i förbundsledningen tar Torbjörn Hagelin 2010 då han ombeds kandidera till posten som förbundssekreterare. Två år senare byter han till det uppdrag som skulle vara fram till pensionen.
– Jag passar nog bättre som avtalssekreterare. Jag känner mig mer hemma i förhandlingsbiten och hela den delen, säger han.
Vi hade något som jag kallade för kram- och pusskalas med Byggföretagen. Då satt vi på var sin sida av bordet och så talade vi om hur illa vi tyckte om varandra innan vi började förhandla.
Som avtalssekreterare har Hagelin haft ansvar för alla fem kollektivavtal (sex om bemanningsavtalet räknas in) som Byggnads tecknar. Men Byggavtalet har haft en särställning. Dels för att det är klart störst, dels på grund av relationen till motparten.
Alltid en dragkamp
Förhållandet till övriga arbetsgivarorganisationer – som Installatörsföretagen och Glasbranschföreningen – har genom åren varit god. Men mellan Byggnads och Byggföretagen har det varit kärvt. Alltid.
– När jag började centralt hade vi något som jag kallade för kram- och pusskalas med Byggföretagen. Då satt vi på var sin sida av bordet och så talade vi om hur illa vi tyckte om varandra innan vi började förhandla, säger Torbjörn Hagelin.
Lite förenklat har de andra avtalen präglats av samförstånd, medan Byggavtalet alltid varit en dragkamp.
– Det är två starka parter och det finns en konfliktyta, säger Torbjörn Hagelin.
– Det jag tycker är ett problem med Byggföretagen är att vi kommer överens om saker och ting, och sen försöker de förändra det med egna tolkningar som vi inte pratat om under avtalsrörelserna. Nu sist är det Svensk byggkontroll, vår avtalsregel för fördjupad kontroll, där vi i dag har helt olika syn på hur det ska fungera.
Jag är inte konflikträdd. Jag kan nästan triggas lite av konflikter emellanåt.
Ändå kommer han att sakna det. Avtalsrörelserna. Och adrenalinet.
– Jag är inte konflikträdd. Jag kan nästan triggas lite av konflikter emellanåt. Det kan vara ganska roligt faktiskt, säger Hagelin.
Ett kyligt huvud har hjälpt under förhandlingarna. Flera provokationer har förekommit under åren. Hagelin kan svara bitskt – men utan att höja rösten.
– På en av mina första centrala förhandlingar, i Linköping, tänkte väl motparten att han skulle testa mig. Han reste sig upp och skrek så det kom saliv för att få mig ur balans. ”Vad fan håller du på med?” sa jag. ”Jag skräms inte av att du beter dig som en idiot.”
Den långdistanslöpande avtalssekreteraren har också haft en annan användbar kvalitet.
– Jag är uthållig.
En olöst fråga
Den sista mars gör han arbetslivets sista dag. Under åren på Hagagatan finns det några prestationer som Hagelin är extra nöjd med, som han känner har gjort konkret skillnad för medlemmarna och branschen. Huvudentreprenörsansvaret. Extra pensionsavsättningar. Sammanslagningen av bygg- och anläggningsavtalen. Och nu senast höjd milersättning – den så kallade 25-kronan.
– Den ger ju direkt effekt för dem som står i produktionen så den var jätteviktig, säger han.
Men det finns också en stor, olöst fråga som Torbjörn Hagelin hade velat ro i hamn innan pensionen.
– Jag vill ju att branschen ska vara som den var när jag började. Inte att det bara är inhemsk personal, vi behöver utländsk arbetskraft, men som det bedrevs då, säger Hagelin.
– Tittar man i dag på Skanska, NCC och Serneke så har de ju ingen egen personal. De lägger bara allt på underentreprenörer, inklusive underentreprenörer som använder sig av modernt slaveri.
Kan facket vrida tillbaka klockan till en tid när byggarbetsplatser inte förknippades med brottsplatser? I så fall hur?
Den avgående avtalssekreteraren ser en framtida stridsfråga torna upp sig.
– Man skulle egentligen behöva få till en regel som säger att man måste ha X antal yrkesarbetare som är egen personal, säger Torbjörn Hagelin.
Du lämnar en byggbransch som just haft sitt dödligaste år i mannaminne och där arbetslivskriminaliteten beskrivs som systemhotande? Hade du velat kämpa vidare? Eller känns det bara skönt att vara klar med skiten?
– Jag har suttit ganska många år och det är nog bra med lite nya idéer och tankar, säger Hagelin.
– Men jag har inte ångrat en enda arbetsdag på Byggnads. Jag har aldrig haft problem att gå till jobbet, aldrig någonsin. Samma sak när jag stod i produktionen, jag förstod aldrig dem som tyckte att det var jobbigt med måndagar. Jag har alltid tyckt att det varit roligt.
Några råd till din efterträdare?
– Då skulle jag säga att om du har en idé som kan förbättra för de som står i produktionen, släpp inte den. Håll i den även om det blir motgångar.
Vad ska du göra första dagen som pensionär?
– Det är ju en helgdag. Om jag är i stugan på Gotland tänker jag nog gå upp, ta en kopp kaffe, tänka att nu är den här milstolpen i livet passerad. Och så tänker jag utnyttja det så mycket jag kan och bara ha det bra.
När kaffet är uppdrucket, snörar du på dig löparskorna då?
– Det är mycket möjligt. Eller att jag tar en långpromenad. Jag kommer inte att lägga skorna på hyllan i alla fall.
3 RÖSTER OM TORBJÖRN
Mats Åkerlind, förhandlingschef Byggföretagen:
– Vi uppskattar Hagelin väldigt mycket. Vi har haft många diskussioner men jag tycker att vi har haft en konstruktiv dialog, och vi har i alla lägen kunnat skilja på sak och person. Vi har haft många privata samtal om familj och fritidsintressen. Och sen hårda förhandlingar också, så klart.
Kent Larsson, snickare:
– Vi lärde känna varandra 1988 när Tobbe kom till Gotland. Vi var nollåttor bägge två så platschefen tyckte att han skulle sätta ihop oss. Vi klickade direkt. Jag var skyddsombud och tog med Tobbe till hans första fackliga möte. Där tog det skruv och sen har det rullat på. Vi har alltid hållit ihop och har fortfarande tät kontakt efter så många år.
Johan Lindholm, förbundsordförande Byggnads:
– Vi har delat många jobbiga förhandlingar men framför allt nått framgångar ihop i avtalsrörelsen. Hagge är lojal, känslig och vi har haft väldigt mycket kul ihop privat. Kompisrelationen kommer inte att försvinna för att han går i pension. Jag har bara gott att säga om honom.
Få de senaste byggnyheterna – direkt i din inbox! Prenumerera på Byggnadsarbetarens nyhetsbrev.