Kongressdebutanten trotsade nerverna: "Ville ju gå upp"

Hur var det att gå upp på scenen och tala om motionen som handlar om representativ demokrati – om att de stora regionerna borde få större inflytande?

– Å jädrar, det var nervigt. Det var första gången jag stod i talarstolen på Byggnads kongress.

– Först satt jag och tänkte: ”Var är flyktdörren”. Men så tänkte jag att om jag hade åkt från kongressen och inte gått upp i talarstolen, då hade jag varit missnöjd. Jag ville ju gå upp och föra mina kamraters talan.

Blev du besviken när motionen inte blev bifallen?

– Nej. Jag utförde mitt förtroendeuppdrag och jag gjorde det bra.

Vad ser du fram emot nu på kongressen?

– Nu taggar jag till på en motion om förbud mot bemanningsföretag, där jag ska hålla ett anförande. Den har jag inte blivit tilldelad av delegationen utan det är något jag brinner för. Jag kan ju själv få gå på ett bemanningsföretag i framtiden. Vill jag det? Nej.

Vad tycker du om att kongressen är här i Göteborg, för en gångs skull?

– Det är helt underbart att kamrater reser hit och att vårt högst beslutande organ är i hemstaden. Göteborg har varit en arbetarstad under många år. Det känns väldigt kul när man håller ett så stort evenemang här.

Känner du att ni är starka här?

– Ja, det är vi. Väst är den största regionen, med Stockholm-Gotland strax bakom. Vi har väldigt många medlemmar och det finns ett stort engagemang.

När började du engagera dig fackligt?

– För två år sedan, när min son Vidar föddes. Då hände någonting. Jag tänkte att ”här kan jag inte bara sitta”. Jag måste ju kämpa och säkerställa mina barns framtid. De villkor som jag och mina kamrater kräver gör att jag kan ge ett bra liv åt mig själv och trygghet åt min familj.