Isabella Iverus: Huggsexan om de bästa bitarna har hårdnat

Tillslut hände det som inte fick hända. En hiss på en byggarbetsplats i Sundbyberg strax utanför Stockholm lossar ur sin skena och störtar, och med den fem byggnadsarbetare. Alla dör.

Det är tragiskt att behöva säga att jag inte är förvånad. Under de år jag varit med och bevakat bygg, har huggsexan om de bästa bitarna på bygget hårdnat, marginalerna krympt och tiden pressats alltmer. Det går ut över liv och säkerhet.

Förlåt mig, men om allt varit i sin ordning då skulle det som hänt, inte ha hänt.

Men det som kanske mest sticker ut denna gång är hur VD:n på det drabbade bolaget Andersson Company kan kalla till en presskonferens och öppna den med att säga att säkerheten på just olycksbygget är hög. Och sedan låta bli att svara på frågor eller berätta vilka underentreprenörer som finns på arbetsplatsen.

Förlåt mig, men om allt varit i sin ordning då skulle det som hänt, inte ha hänt.

Just i det här fallet började allt med fastighetsbolaget Magnolia. De har vunnit en upphandling om att få bygga en fastighet på en tomt i Sundbyberg. Sedan har de valt att låta Andersson Company få det som kallas totalentreprenad av den ännu icke existerande byggnaden. Det innebär att bolaget är ansvarigt för hela bygget och därmed också får hela arbetsmiljöansvaret, när allt väl drar igång.

Men det slutar inte där. För långt utanför byggets stängsel har nu ägaren Magnolia hittat någon som vill köpa det, i framtiden, färdiga huset. Det är ett brittiskt företag i London som tycker sig göra en bra affär – och köper. Nu är alltså ägaren en annan men totalentreprenaden densamma.

Fast Andersson Company har också gjort affärer. För de är inte intresserade av att anställa yrkesarbetare. De är ett så kallat byggledningsföretag som inte själva jobbar ute utan sköter sin del framför en dator, i en bod på området, och på ett huvudkontor någon annanstans. Säkerheten också.

Någon monterar kök, en annan trapphallar, en tredje gjuter betong, en fjärde tar hand om frakt av prefab-delar

Därför är det flera andra bolag som gör själva jobbet på detta bygge: någon monterar kök, en annan trapphallar, en tredje gjuter betong, en fjärde tar hand om frakt av prefab-delar… Alla är så kallade underentreprenörer. Och så var det den nu välkända hissen. Den ägs och monteras av ytterligare ett annat bolag.

Dessutom pratar majoriteten av byggnadsarbetarna på plats andra språk än svenska. De är glada över att äntligen ha fått ett jobb. Ingen har en tanke på att säga till om ett alltför lågt räcke vid blivande balkonger. Andersson Company representant vet de inte riktigt vem det är, så hur ska sådan information ändå nå fram? Och kan de ukrainska där?

Så sker det som sker. Och alla frågar sig hur det blev så. Men sanningen är att alltfler svenska byggen upphandlas och styckas upp i entreprenader på samma vis. Och ja, hur blev det så här?

Det undrar jag också.