Bärgat en Bergman – men ändå är vi fattigare

Den handlade om att TBM-gruppen i två av Byggnads regioner inte lyckats få upp ackordsförtjänsten till en ”Bergman i timmen”. De var inte ensamma om att ha svårt att passera den då historiska nivån. Även de andra regionerna hade mött ett slags psykologiskt motstånd just vid den ribban.

Sedan dess har flera avtalsrörelser passerat, ofta med svaga lönepåslag. Men sedan plötsligt, kom en tvåsiffrig inflation. Och nu är Bergman aktuell igen. Fast i turbovariant. Nu handlar det om alla snickare, betongare och murare med tidlön. Till skillnad mot ackordslagen som fick stånga sig blodiga för sin Bergman har det här gänget bara glidit förbi långt över 200 spänn i timmen. Tidlönesnittet för TBM-gruppen ligger nu på 213 kronor. Där satt den!

Att kika på lönespecen nu kan vid ett första ögonkast framkalla ett välbefinnande. Ett leende på läpparna och väcka drömmar om nödvändiga eller mindre nödvändiga prylar. Men de där funderingarna är tillfälliga. Det heta lönekontot kommer snabbt att kylas av då räkningarna ska betalas. För i verkligheten har vi blivit fattigare, inte rikare. Det gäller att komma ihåg det i en tid när lönen ökar snabbt.

Och det är inte mycket till tröst att alla som jobbar tog en för laget genom att avstå lönekompensation fullt ut för inflationen. Jag var en av dem. Säkert du också. Vi rättade in oss i ledet. Så måste det i alla fall uppfattas då det var väldigt tyst runt om i stugorna under vårens avtalsförhandlingar. Inga spontana demonstrationer med arga röster och plakat utanför vare sig LO-borgen eller riksdagshuset. Knappt ett ljud. En förklaring till tystnaden kan ju vara att de flesta i landet ännu har marginaler att plocka av. Det är inte The End än. Låt oss hoppas det då vi står inför ett ekonomiskt tufft halvår. Trots en bärgad Bergman.

Långsiktigt behövs det 60 000 nya bostäder varje år.

Bostadsbyggandet rasar – hur ska det gå med jobben?