Allt fler är rädda för att berätta vad de varit med om
Just som jag skriver dessa rader har ett nytt byggavtal sett dagens ljus. Det är inga små grejer; över hundratusen byggnadsarbetare får sina löner reglerade genom detta.
Men trots att procenttalen är ovanligt höga är det första gången på trettio år som reallönerna minskar i Sverige. Med det menas att löneökningarna blir lägre än inflationen. Mindre pengar att betala sina räkningar med alltså.
Däremot finns det många andra förmåner i avtalet som det inte pratas lika mycket om. Pensionsavsättningar och försäkringar till exempel och den nya skrivning som tvingar medelstora företag att betala för granskningar som facket kan göra när man misstänker att det förekommer fusk och fel på en arbetsplats.
Det är ett viktigt steg framåt i en byggbransch som kämpar med både svartjobb och dålig arbetsmiljö – något som påverkar lönerna negativt. Det är dessutom speciellt vanligt förekommande i just mellanstora byggbolag.
Återstår att se om byggnadsarbetarna kommer att känna sig trygga med detta och den lagstadgade möjlighet de sedan årsskiftet har att anmäla fusk. Och om de problem som eventuellt anmäls tas på allvar. Annars blir åtgärden bara en skrivbordsprodukt.
För trots att Sverige fortfarande står tryggt i sina demokratiska värderingar märker vi journalister att allt fler är rädda för att tala om vad de varit med om. Många byggnadsarbetare upplever att de måste be om lov eller berättar att de har skrivit på ett avtal som säger att de inte får berätta något om sin arbetsplats. Men meddelarfriheten går inte att avtala bort.
Och tillsammans med hårdare granskningar som avtalsskrivningen borde innebära, är det kanske vägen fram mot en sundare byggbransch. Det kan verkligen behövas.
Att tvinga folk att ange människor som är här utan tillstånd får mig att tänka på diktaturer och de gamla öststaterna i Europa. Våga vägra angiveri!
Ta bort reduktionsplikten mitt i en klimatkris? För barnens skull? De är ju de som får betala priset. Vissa har svårt med konsekvenstänkande.
