”Hämtas tillbaka? Tillåt mig tvivla”
LO har presenterat sitt lönekrav inför den kommande avtalsrörelsen. Budet ligger på 4,4 procent för ett år. En nivå som arbetsgivarna kommer pruta på. Det verkliga lönelyftet kommer bli lägre. Gissningsvis omkring 3,2 procent.
Innan LO:s lönebud lades fram lindades det in i en kavalkad av argument för varför det inte går att kräva mer. Det pratades om att modellen där industrin sätter märket varit framgångsrik, att industrin måste fortsätta att vara konkurrenskraftig, att en för hög löneökning skulle kunna elda på inflationen ytterligare. En annan sak som lyftes fram var att det är viktigt att utgå från Riksbankens inflationsmål på två procent. Att bry sig om verkligheten, den att inflationen ligger på 10 procent, verkade inte vara lika viktigt i sammanhanget. Det här innebär att 2023, precis som 2022, kommer bli ett år då plånboken blir magrare.
Reallöneminskningen lär toppa omkring 10 procent vid slutet av nästa år. Redan i juni i år låg nedgången på 5,6 procent. Sedan dess har prisökningarna fortsatt.
Enligt Konjunkturinstitutet kommer tappet hämtas tillbaka till 2026. Tillåt mig tvivla. Det kräver att LO från 2024 och framåt måste få igenom lönepåslag som vida överträffar inflationen. Faktiskt med flera procentenheter. Det kommer såklart inte att gå. Speciellt inte om LO fortsätter att tänka mest på industrins konkurrenskraft och utgå från Riksbankens inflationsmål på 2 procent.
Stora delar av arbetsmarknaden sitter fast i det här fattigmansskruvstädet, men för många som jobbar som byggnadsarbetare finns det en öppning. Ni kan utnyttja ert lönesystem. Arbeta på ackord och förhandla med er chef om lönen vart tolfte vecka. Här handlar det om att vara påläst, envis och ibland kanske en tjurig jävel. Missa inte den chansen för att göra plånboken lite tjockare.
