Vi kan hitta vägen ut ur skurkarnas paradis
Elva snickare sitter runt ett bord. Träskivan täcks av en enda röra av tidrapporter, pennor, anställningsavtal och kaffekoppar. Tonläget är uppskruvat, flera är förbannade. De visste att den här dagen skulle komma förr eller senare, ändå känns beskedet som en kalldusch: Bolaget är i konkurs.
– Vänta lite till, bara lite till, så sa den jäveln. Nu får jag ingenting! Jag har jobbat som en häst och jag får ingenting.
Serhiis lönefordran är för gammal. Den täcks inte av den statliga lönegarantin.
Nu har strax under ett hundra byggare förlorat sina jobb och chefen kör på med en ny firma som om ingenting hänt. Några snickare har valts ut och flyttats över till det nya företaget, men Serhii tackade nej. Han tänker inte bli lurad igen.
– Titta, han har ju skrivit den nya firman på sin fru. Finns det inga kontroller i Sverige? Det här är skurkarnas paradis.
Bara vid denna konkurs betalade staten ut femton miljoner kronor i lönegaranti. Ändå saknas det stora summor i löner. Förra året konkursade 1 236 byggbolag. Ett okänt, men garanterat betydande antal av dem var arbetslivskriminella bolag. Byggnadsarbetare luras att bygga bostäder och skolor gratis. Våra skattepengar betalas ut i lönegaranti. Över alltihop, över dessa dagliga bedrägerier, ligger en ännu djupare skugga.
På alla firmor där ingen är säker på att få ut sin lön, där är arbetsmiljö en ickefråga.
Jag tänker på Khursedjon som satte en borr i benet men blev förbjuden att gå till läkaren. På Leonardo som fick vita fingrar efter två månaders rivningsjobb. På Sanjar som föll från ett villatak för två år sedan och fortfarande har problem med ryggen. Jag tänker på Arles som sanerade asbest utan skydd och kanske åker hem med växande mesoteliom i bröstet. (Det får han veta om tio år.) På alla firmor där ingen är säker på att få ut sin lön, där är arbetsmiljö en ickefråga. Där finns inga skyddsombud, inga regler, ingen insyn.
Arbetslivskriminaliteten drabbar i första hand gästarbetare. Men när botten på arbetsmarknaden sjunker, följer resten så småningom med. Många medlemmar i Byggnads har protesterat mot den här utvecklingen. Många har skickat tips till Fairplaybygg, många har sagt ifrån när arbetskamrater far illa och för en gångs skull verkar det faktiskt som att politikerna har lyssnat.
I juli presenterade dåvarande s-regeringen en lång rad lagändringar och utredningar. En lag som används ofta nuförtiden är lagen om entreprenörsansvar – att bolagen i toppen ska ta ansvar för underentreprenörernas fusk. Vad skulle hända om beställarna fick ett liknande ansvar? Detta och mycket annat ska regeringen undersöka.
Åtgärderna kommer tio år för sent, men vi måste våga tro att det finns tid att vända utvecklingen. Många oprövade reformer är i sin linda och byggbranschen måste helt enkelt lyftas upp ur fusket. Tillsammans kan vi hitta vägen ut, ut ur skurkarnas paradis.
Dåvarande S-regeringen presenterade 45 punkter för att stoppa fusket. Asbesthantering, rotbidrag, lagen om människoexploatering – allt ska undersökas.
De mest utsatta byggnadsarbetarna har fortfarande svårt att få hjälp. Knappt en tusendel av dem som berörs av arbetslivskriminaliteten får fackligt stöd.
Emil Boss är författare, trött pappa, ser för mycket på Netflix och arbetar fackligt mot arbetslivskriminalitet i byggbranschen.
