Lurad att stjäla grävmaskinen: ”Jag fick panik!”

”Jag blev uppringd av en man som presenterade sig som Martin och undrade om jag kunde transportera en grävmaskin från Örebro till Kungälv. Jag kollade upp företaget, en grävfirma i Stockholm med 25 anställda och god ekonomi. Det verkade helt ok.

Jag åkte dit och allt stämde med vad han berättat. Maskinen stod vid en byggarbetsplats i Örebro, det var ingen där och nyckeln låg precis där han hade sagt. Jag lastade på den och körde till Kungälv. När jag kom fram kliade jag mig lite i huvudet. Det var en parkering vid en kyrkogård. Vad skulle man gräva där?

Det var redan rätt sent, så jag lastade inte av grävaren utan la mig och sov i bilen. Martin hade sagt att hans anställda skulle komma dit sex på morgonen. Vid halv åtta var det fortfarande ingen där, så jag ringde för att kolla att det var rätt ställe. Jodå, han kunde beskriva platsen i detalj och sa att killarna var sena. Jag lastade av maskinen och åkte hem.

Mannen hade lurat mig att stjäla en grävmaskin åt honom!

Efter två dagar började mardrömmen. En kompis skickade en länk på facebook. Det var en bild på maskinen jag hade flyttat, med texten STULEN. Jag fick panik! Jag ringde genast upp ägaren och berättade allt. Och Stockholmsfirman hade aldrig hört talas om någon ”Martin”. Mannen hade lurat mig att stjäla en grävmaskin åt honom!

Vi lyckades få tag i en kille som bodde i trakten, han gick dit och kollade och maskinen stod faktiskt fortfarande kvar. Jag gissar att tjuvarna ville hämta upp den tidigt medan folk fortfarande sov. Hade jag lastat av den och åkt så hade de antagligen tagit maskinen och kört den till en färja och sedan ut ur landet. Det var ju nära till en hamn. Kanske såg de att jag stod där med lastbilen och så var det lättare att ta någon annan maskin istället?

Vi tog kontakt med polisen, förklarade situationen och bad dem ta hand om den. Men de svarade att de inte hade resurser att flytta en grävmaskin och att de heller inte kunde stå där och vakta den. Så vad gör man? Jag ringde en kollega som befann sig i närheten. Han åkte dit och ställde sig för att kunna ringa polisen ifall någon dök upp. Sedan körde jag ner. Aldrig har vägen till Kungälv varit så lång!

Jag lastade på maskinen och började färden tillbaka mot Örebro. Precis när jag kör därifrån så möter jag en polisbil. Jag antar att de var där för att kolla upp anmälan och här kommer jag körande från platsen två på morgonen med en grävmaskin. Men de gjorde precis ingenting. De bara körde förbi!

Ägaren var förstås tacksam för att få tillbaka maskinen. Jag körde den till hans kompis så att den skulle vara gömd, utifall att tjuvarna skulle försöka stjäla den igen. Polisen ringde mig och höll ett kort förhör. De fick numret till ”Martin” men det var ju förstås ett avstängt kontantkort. Jag fick aldrig någonting för mina kostnader. Efter det här döptes min lastbil om till Stöldexpressen…”