Opinionssiffrorna visar att vi går mot ett ödesval
Missnöje med pensionen, att drivmedel måste bli billigare och bättre villkor åt dem som jobbar i vården – finansierat av våra skatter.
När jag läser svaren bland de hundra byggnadsarbetare som vi har frågat om deras viktigaste valfrågor, är svaren ovan de allra vanligaste, tillsammans med integrationen. Den vill man ska bli bättre. Kanske för att många byggnadsarbetare mött utsatta människor på sina arbetsplatser och vet hur svårt de har det. Få verkar vilja ha stängda gränser utan påpekar att ett bättre mottagande och mer stöd är viktigt.
Ungefär som resten av Sverige. Som vanligt folk helt enkelt. Gärna ordning och reda men plats för alla och en offentligt utbyggd vård med schysta villkor.
Ändå går vi mot ett så kallat ödesval. Det vill säga att opinionssiffrorna pekar på att ett missnöjesparti, som vill samarbeta med de konservativa, kommer att få många röster. Och att de som främst kommer att stötta en sådan koalition finns bland LO-anslutna.
För mig är det svårt att få ihop.
Konservativa krafter har i alla tider menat att det är individen själv som ska fixa allt och det går ju bra så länge som du är frisk och har pengar på banken. Så är det inte för alla och därför är det så viktigt att välfärden fungerar. Också för dem som har sina rötter någon annanstans men nu lever här. Skuggsamhället som ställer till sådana stora problem bland annat inom byggsektorn är redan alldeles för stort. Och utan stöd till utsatta grupper hamnar allt fler där.
Att bygga upp samhällssystem tar tid men det går väldigt fort att riva ned dem – många gånger utan att kunna erbjuda något bättre.
Och då blir det varken satsningar på de svaga i samhället, bättre pensioner för människor
med tunga kroppsjobb eller höjda löner för dem som jobbar i vården. Är det verkligen så vi vill ha det?
Ukrainas sak är vår – fortfarande. Kriget är inte slut. Stötta med det du kan.
Jag hör alldeles för lite om klimatet i valdebatten. Varför är det så få som fattar allvaret?
