Svämmar över av jobb i skärgården: "I morse mötte jag tio hantverkarbåtar"

Gustavsberg. Strömma. Djurö. Vägen slingrar sig genom ett soligt försommarlandskap som gradvis blir alltmer lantligt. Vi passerar gräsmattor i blom, lador i förfall, ett uppallat båtskelett. I en krök står en handmålad skylt: VARNING – RÄVUNGAR. Här finns tid för de små orosmomenten.

Vi kör till vägs ände, Sollenkrokas brygga. Inte en människa syns till, bara kluckande småbåtar och en tärna som dyker efter småfisk. Sikten är god, på botten svajar knippen av buteljgröna alger.

Efter några minuter kommer mannen vi ska intervjua: Mathias Eldh, 30 år, driver sedan fem år Eldh Skärgårdsbyggnation. Han förtöjer sitt arbetsfordon, en Örnvik 670 Trader med en 130 hästars Yamahamotor. Ovanpå hytten är tre plank surrade, att fungera som takräcke för byggmaterial.

– Det är den vanligaste hantverkarbåten här i skärgår’n, hojtar han över motorljudet medan vi far mot byggarbetsplatsen.

– De är robusta. Det går knappt att få tag i dem längre just för att de är så populära bland byggare.

Vadå? Kan det finnas så många skärgårdssnickare att det påverkar marknaden för en båtmodell?

– I morse mötte jag kanske tio hantverkarbåtar som skulle ut från samma ställe som vi åkte ifrån. Och fem, sex stycken av dem var Örnvik.

Kunderna blir väldigt glada när de hittar nån som kan bygga här ute.

Tvärs över fjärden ligger en holme. För den som inte är van vid skärgården: det finns ingen riktig definition av ”holme”, men det är en liten ö. Ett skär är också en liten ö, men det måste ligga i just havet och vara stenigt. En kobbe är ett ”rundat mindre skär”. En grynna är möjligen ett ”grunt ställe” ovan vattenytan, SAOL är oklar på den punkten.

– Ni är inte hundrädda, va, frågar Mathias när vi lägger till vid bryggan. Och strax möts vi av Nybbe, en stor, glad schäfer som är mer intresserad av kastade pinnar än av vakthållning. Uppför en skogig slänt ligger ett litet sommarhus. Bredvid det bygger Mathias och hans ende anställde Joakim Källmar en gäststuga.

– Just nu sätter vi överbleck och sedan ska vi slå på panel. Nästa vecka kommer fönstren, då tänkte vi kasta in dem. Det ska stå klart till midsommar, bara utsidan då. Kunden gör inomhusjobbet själv.

Radion står på lite tyst. I övrigt hörs bara fågelsång och spikandet. Från huset är det fin utsikt över fjärden och nästa holme. Vattnet glittrar. Det doftar solvarm tall. Det är en klyscha att tala om idyll, men här är det befogat.

– Jag är uppvuxen på Värmdö. När jag gick ut byggymnasiet i Nacka fick jag jobb på en firma som gjorde exakt det här. Och jag tyckte att det här… det var helt okej. Jag har provat på annat också, jag gick tre år på storbyggen. Men jag mådde väldigt dåligt där. Det var grått och bullrigt och jävligt.

Vad är den största skillnaden mellan storbygge och det här?

– Det är väl friheten. Att kunna vara ute, planera jobbet som man själv vill. Inte anpassa sig efter andra yrkesgrupper. Att arbeta med lösvirke, och inte bara montera gips. Vi bygger från grunden till klart. Gjuter. Målar. Ibland är det finsnickerier. Och kunderna är nästan aldrig på plats, så man kan jobba i fred.

Finns det jobb så det räcker då?

Mathias ler.

– Om jag säger så här, kunderna blir väldigt glada när de hittar nån som kan bygga här ute.

Jag vänder mig till Joakim, som står bredvid ett gäng Festool-lådor och spikar brädfodring. I likhet med Mathias är han uppvuxen nära skärgården, i Gustavsberg i Värmdö kommun.

Är det så här du skulle vilja bo efter pension?

– Absolut. Men det kommer väl aldrig att hända, att man har de pengarna…

För det är ju lite därför det finns så mycket jobb för killarna här ute. Tiden är sedan länge förbi då skärgården var glest befolkad av fiskare som drygade ut sin magra inkomst genom att sälja rökt sik och glass till seglarfolket.

Nu går en enkel 50 kvadrats sommarstuga med havsutsikt på mellan tre och fem miljoner kronor, mer om ön har färjeförbindelse. Här har pågått byggboom i 20 års tid och den har hela tiden tilltagit.

– Ja, så kan man säga. Och särskilt nu under pandemiåren. Folk har permanentat sina fritidshus för att bo året om. Dagens tekniker med avlopp, vatten och el gör att det inte är så svårt längre, säger Tom Kallstenius, mäklare på Sjönära Fastigheter i Vaxholm.

– Den gemensamma nämnaren för köparen är att man har råd. På 25 år har priserna på sjötomter mellan fem- och tiodubblats. Det är lyxkonsumtion. Och det lönar sig att renovera. Spekulanterna vill ha ordning och reda, det ska vara fixat och klart. Dagens generation vill inte göra så mycket själva, man lejer bort det. Därför har efterfrågan varit väldigt stor på snickare i skärgården.

Dagens generation vill inte göra så mycket själva, man lejer bort det.

Daniel Kristiansen är vd för Vindö Byggvaror, en skärgårdsbygghandel med eget hyvleri och virkesimpregnering. Han bekräftar det som Tom säger.

– Det är en stor efterfrågan på ställen i ytterskärgården. Priserna på skärgårdsfastigheter har gått upp nåt helt sanslöst. Det har pågått länge, men det har peakat under pandemin, när folk var hemma och distansarbetet blev så stort.

Det är från Vindö som majoriteten av materialet kommer som skärgårdshusen byggs av. Och det är inga små mängder som körs ut. Enligt Daniel omsatte hans företag närmare 100 miljoner kronor under 2021.

– Vi är specialiserade mot den mindre byggaren och en mycket stor andel av våra varor går till skärgården. Vi har egen kaj och en båt som avgår varje dag och kör ut uppåt 200 ton i veckan. Ofta ska den ut till 20 lastningsplatser per tur och lasta av med kran.

Jag frågar Joakim ifall de gör många renoveringar.

– Nä, det är mest nybygge hela tiden.

Men strandskyddet då? Det är väl inte bara att smälla upp hus hur som helst? Nja, det finns inga regler utan undantag. ”När man bygger nära vattnet är det inte bara materialet som kostar, utan även konsulttimmar och advokatkostnader”, säger en person med insyn som inte vill bli citerad med namn.

Kort och gott, skärgården ”förtätas”, som det heter på tjänstemannasvenska. Men Tom Kallstenius tror att byggboomen börjar mattas av nu.

– Jag tror det kommer gå in i en lugnare fas nu, med den stigande inflationen, räntorna, bränslepriserna och så vidare. Det kommer gälla både köpen av fritidsfastigheter och renovering. Det kommer fortfarande vara en fin marknad för snickare i skärgården, fast de roligaste åren var kanske nu under pandemin.

Vi släntrar ner mot båten för att fara hemåt. Redan en liten bit från huset hörs endast fågelsången igen. Mathias verkar inte orolig för firmans framtid. Tvärtom är han väldigt nöjd med sitt yrkesval.

Finns det verkligen inga nackdelar med att jobba så här?

– Inga alls. Inte ens när tamparna och båten har frusit fast.

Varför gör inte alla så här då, undrar fotografen.

– Jaa du. De vet väl inte att det här finns.