Vågad byggutmaning: ”Kommer bli känt över hela världen”

Det hela handlar om det nya vattentornet Våga i Varberg. Det gamla från 1890-talet är för litet. Stan ska nu gå från en reservoar på 2 000 kubik till 10 000 kubik. Varberg ska kunna växa utan broms i vattenförsörjningen och samtidigt ska trycket i duschen bli bättre. Men allt det där är bara teknik. Det är inte där Våga sticker ut.

Med armering, betong och gjutformar bygger ett gäng byggnadsarbetare något utöver det vanliga.

– Det kommer bli känt över hela världen, säger Martin Lundebacke, snickare på Veidekke.

Arbetskamraten, snickaren Dan Broman, har inte lika höga tankar om deras gemensamma, dagliga värv. Han nöjer sig med att det blir något fint att se på för dem som passerar på den närliggande motorvägen.

Ute på bygget pågår en heldagsgjutning. En vägg på centrumtornet. Den första betongbilen kom redan klockan sju på morgonen. Nu har det gått en halv dag sedan matlådan gjorde sitt och ändå återstår det timmar av arbete. Orsaken är den långsamma stigningstakten – en halvmeter i timmen. Så att fylla väggformen tar tid även om ordern till betongfabriken bara ligger på 21 kubik.

– Stäng av, ropar betongarbetaren Patrik Oskarsson.

Det är slangen till betongvibratorn som lever om. Den dansar som en kobra på ställningen bredvid väggformen. Plötsligt tystnar den och vibrationerna upphör. Patrik Oskarsson lyfter på ena hörselkåpan.

– Jag har den bästa pumpföraren, säger han och ler.

Han är uppenbarligen nöjd med hur arbetet flyter på. Betongpumpsföraren Andreas Bengtsson står bredvid, med lådan på magen och slickar i sig av berömmet. Han styr den andra slangen i sammanhanget, den från betongpumpsbilen.

– Det viktiga är att jag håller ögonen på Patrik och ser hur han rör sig, säger Andreas.

När betongen återigen börja flöda får de båda visa upp sina skills på bästa Tiktok-maner. Patrik rör sig längs väggformen med ett stadigt grepp om gummislangen. De här slangarna har en tendens att bli lite bångstyriga och slå åt alla håll när betongen stötvis pumpas ut. Men här går det bra. Det blir lite betongskvättar här och där. Och något snack behövs inte. Slangen följer snällt med Patrik vart han än går – utan motstånd. När det är påfyllt är det dags att väcka kobran igen. Vibratorn skakar till på ställningen innan den åter doppas i betongen.

Jag har byggt mycket form tidigare men det här är lite extra.

De flesta skulle nog säga att vattentorn vanligtvis är höga och runda. I Varberg har man tänkt annorlunda. Efter en arkitekttävling tog den annorlunda lösningen hem priset. Den vågformade vattenbehållaren är inte rund, däremot 187 meter lång vilket är ovanligt för en vattenreservoar. Den ska vila på ett centrumtorn och sedan ut på fyra pelare på var sida. Hela konstruktionen byggs i betong. Då reservoaren är placerad på Varbergs högsta höjd kommer trycket i vattenledningssystemet att öka.

Men än återstår det mycket arbete innan Varbergborna får sitt dricksvatten härifrån. Just nu ligger fokus på att bygga klart de sista pelarna och centrumtornet. På en av pelarna väntar snickaren Hampus Emretsson på att få dubbla formen. Han suger lite på orden innan han beskriver projektet.

– Spektakulärt och utmanade.

Det första lär gälla utseendet, det andra hantverket.

– Jag har byggt mycket form tidigare men det här är lite extra. Och det är bara början. Det kommer bli riktigt intressant när vi ska formsätta själva vattentanken.

Gjutningen av reservoaren kommer utföras i flera steg. Förberedelser sker redan nu. Bland annat gjuts det över 100 provisoriska fundament i varierande storlek nere på marken mellan pelarna. De ska fungera som stöd för de stämptorn som ska byggas upp för att hålla valvbordet på plats. Sedan gjuts det nedre bjälklaget till vattentanken och en del av väggarna i en första sväng.

– Jag ser framemot det jobbet, säger Hampus.

Några som redan fått prova på lite klurigare formsättning är Martin Lundebacke och Dan Broman. De jobbar på centrumtornet som är rejält oregelbundet och måste vara extremt noggranna. Till och med skruvar som lämnar märken i betongen från klätterformen ska vara synkade.

– En arkitekt brukar springa omkring här och kolla. Men det är inga problem. Det är vårt jobb att vara professionella, säger Martin.

Den enda missräkningen än så länge är lönen. För låg tycker de två snickarna. Laget kör på prestationslön. Hittills har de mätt ihop 222 kronor i timmen.

– För lågt. Jag tjänade lika mycket för tio år sedan, säger Martin, som menar att riktpunkten i området är alldeles för låg.

– Vi jobbar in 25 procent men får ändå inte ihop mer.

Den låga lönen har fått flera att lämna Veidekke.

– Det finns andra byggen nere i centrala Varberg där de har 50 kronor mer. Det är klart att det lockar, menar Dan.

Han har ännu inte bestämt sig för om han ska lämna. Martin har däremot lovat att stanna kvar för att ro bygget i hamn. Möjligen frestas han av tanken att sätta Varberg på kartan. Men konkurrensen är stenhård. Paris, New York, Rom …