Här finns rehabplatser för slitna byggjobbare: ”Kan ta emot dubbelt så många”

Det är 34 grader i det turkosa vattnet. Dagens träning i våtväst är avklarad och bästa stunden kommen: avslappningen för trötta och skadade byggkroppar. Från högtalaren flödar lugn musik på låg volym.

En av dem som flyter runt är 46-åriga Anders Göransson, rörmontör och utbildad snickare från Boden. Jobbet har tagit hårt på kroppen. Fyra operationer för diskbråck i ryggen och två diskbråck i nacken. Han utreds för vibrationsskador och har problem med vänstersidan.

– Det är ingen rolig resa du gör som skadad. När det var som värst satt jag till och med i rullstol en sväng, säger han.

Smärtan har varit ständigt närvarande sedan länge. Den har påverkat honom alltmer, liksom oron för att skadorna skulle sabba framtiden.

– Jag var som i en grop, där jag varken kom framåt, bakåt eller åt sidan. Oroade mig för familjen, för hur det skulle gå.

Men så fick han chansen att komma till Rygginstitutet i Sundsvall, fick hjälp med smärtan och att stärka kroppen. Musklerna han tappat efter skadorna har väckts till liv.

– För mig har detta inneburit en förändring som från natt till dag. Det har varit lika mycket mentalt som fysiskt, säger Anders, inne på sin fjärde vecka.

Jag har fått en ny livssyn. Det viktigaste är att få balans i livet.

På Rygginstitutet arbetar man med rehabilitering utifrån ett helhetsperspektiv, i behandlingsteam med olika specialister.

Vattenträningen är en favorit för Anders Göransson liksom för många andra under rehabveckorna. Och det beror inte bara på den behagliga temperaturen. Att träna i bassängen är effektivt. I vatten kan du belasta kroppen skonsamt. Bål och balans tränas dessutom automatiskt för den som jobbar på djupt vatten med våtväst.

Många byggnadsarbetare har belastningsskador och smärta. Dem vill Rygginstitutet fånga upp.

– Ytterst är målet att de personer som kommer hit ska öka eller behålla sin arbetsförmåga, säger Malin Åsell, vice vd för institutet och platschef i Sundsvall.

Förra året kom 68 personer på rehab i fyra veckor till Sundsvall. 53 fick vistelsen betald via en stiftelse, övriga betalades av region Jämtland eller arbetsgivaren. Och institutet har möjlighet att ta emot många fler.

– Vi kan ta emot ungefär dubbelt så många här, säger Malin Åsell.

För att kunna ansöka om en stiftelseplats i Sundsvall måste man ha en smärtproblematik och en koppling till bygg- eller skogsbranschen, vars parter bildade stiftelsen för sina medlemmar 1961. I övrigt kan det variera med skador och fysisk form. Vissa är maratonlöpare, andra orkar knappt gå upp till träningsspåret. Trots institutets namn måste man faktiskt inte ha ont i ryggen.

För flera av dem som kommer dominerar smärtan hela tillvaron.

–  Här får de en verktygslåda att arbeta med. Vi lär dem hur de kan träna och agera för att minska smärtan och ha ett så aktivt liv som möjligt, säger Malin Åsell.

Många med smärtproblematik slutar helt att röra sig för att de blir rädda, konstaterar hon.

– Samtidigt är oftast det bästa att man faktiskt rör sig. Men det måste ske på en lagom nivå, man måste ha kunskap.

Under tiden på institutet varvas träning i grupp eller enskilt med lektioner och ämnen som stress, sömn, arbetsteknik, smärta, kost och ren livskunskap. Om hur viktigt det är med balans i livet för att hålla, både som byggnadsarbetare och människa.

Solen skiner och snön gnistrar när Örjan Sundin, 61 år, kommer i spåret med schwung och fart i steget. Han pendlar vant med gåstavarna och det är svårt att förstå hur illa däran han varit.

– Jag har haft så ont att jag inte ens kunde hålla en kopp kaffe.

Man blir trött av värk men nu fattar jag vad som händer i kroppen

Örjan är murare. Liksom andra i samma yrke har han förstört sin högeraxel, slitit ut senorna.

– Jag är opererad. Läkare dömde ut mig för fem år sedan, sa att jag inte kunde fortsätta med mur och puts. Men jag ville inte ge mig.

Han har tränat för att bli bättre men nu inser han att han ofta tränat fel och för hårt. Här har han lärt sig att göra rätt.

– Jag har fått så många möjligheter, lärt mig så många alternativa sätt att träna.Yoga, vattenjympa, och stavgång. Det var inget jag ens tänkt på förut.

Ofta kommer byggnadsarbetarna i tron att de ska träna stenhårt. De blir förvånade när de i stället gör fys med egna kroppen som vikt och blir ombedda att tänka på återhämtning. Örjan konstaterar att har tränat upp sig inifrån med hjälp av lätt belastning, han är mycket rörligare.

– Numera kan jag sova, har inte värk, axeln varken smäller eller knakar när jag lyfter den.

Snart ska han hem och fortsätta jobba – och träna. Han vet att smärtan kan komma tillbaka men har då en beredskap.

– Det är hemskt att ha ont. Man blir trött av värk men nu fattar jag vad som händer i kroppen. Och man kan lära sig att leva med en viss smärta, utan att den tar över allt.

En stund senare syns gänget i gymlokalen dit Örjan kommer med träningsprogrammet i ett stadigt grepp. Anders gör rörlighetsövningar medan Micke Lekhammar, som jobbar med installationsmärkning, kör i gång på cykeln. Han lider av artros i höfter, rygg och har en trasig axel.

– Det är kanon här. Det har varit så bra att få en träning som är upplagd specifikt för det jag behöver, säger han.

För honom, liksom för Anders och Örjan, började vistelsen med att de fick en individuell plan. Alla följs av ett team med arbetsterapeut, fysioterapeut, beteendevetare och psykolog. Även en läkare, ortoped, kan kopplas in.

Förändring tar tid, både kroppslig och mental. Här startar en process som ska fortsätta. Men vad händer sedan?

– Vi gör flera uppföljningar under första året, de skriver dagböcker och vi har telefonkontakt. Efter ett år kommer de på ett återbesök. Det är en ynnest att se hur de utvecklas, säger Lena Englund, beteendeterapeut med friskvårdsinriktning. Hon har just avslutat dagens pass som ledare för våtdräktsgruppen.

Anders Göransson drar sig tillbaka till sitt rum, där sängbordet, möjligen lite otippat, pryds av tre gosedjur och två sagoböcker.

– Min femåriga dotter hjälpte mig med packningen, säger han, förklarande.

Om bara några dagar får han träffa sin fembarnsfamilj och högläsa sagor igen. Med sig hem tar han en kropp i bättre skick och en vana med dagliga, minuterlånga avslappningspass. Appen är nedladdad i telefonen.

– Jag har fått en ny livssyn. Det viktiga är att få balans i livet, att familjen och inte bara jobbet ska få plats. Jag älskar mitt jobb och kan jag stressa ner, tänka mer på hur jag gör saker och delvis ändra arbetsuppgifter, hoppas jag kunna stanna i yrket. Nu tänker jag att hur det än blir så kommer det att ordna sig.