Vi måste orka att både jobba och leva – året om

Så är vardagen tillbaka efter en – som vanligt – alldeles för kort semester. Det bullrar och slamrar igen från byggarbetsplatserna jag passerar på väg till kontoret. Byggen som alldeles nyss var pausade och tysta i sommarhettan.

Hobbybyggena hemmavid har däremot gått för full maskin. Sverige runt har det rustats och fixats i sommar i vart och vartannat hus. Inte så konstigt för det är ju faktiskt väldigt kul att bygga, konstruera sitt eget med händerna, lösa ett problem, få ett resultat.

Men som vanligt är det långt mellan fritidsintresse och att tjäna brödfödan. Dagens byggarbetsplatser är hårt slimmade och styrda av pengar, precis som de flesta andra arbeten. Det är en förutsättning för att det system vi alla ingår i, ska fungera.

Ändå; det är som om vi tappade bort något på vägen. Nämligen strävan efter att arbetet ska vara meningsfullt, säkert och i alla fall någorlunda roligt. Det var ju så det var tänkt när det moderna Sverige växte fram.

Alla fina maskiner, som ju uppfanns för att avlasta, har i stället blivit en anledning till att driva upp takten ytterligare och gjort många arbetsmoment monotona och farliga på ett nytt sätt. De ger både vibrations-
skador och förslitningsskador och så jagar stressen oss.

Dessutom är många av dem onödigt tunga och ibland direkt farliga, som motorkaparna. På så vis underblåser de även myten om att byggjobb bara är för machomän.

Låt därför höstens nystart bli en anledning att göra sig av med dessa tråkiga föreställningar och ställ krav på schysta villkor och humana jobb.

Vi ska ju ändå vara disponibla 40 timmar i veckan till den dag då vi fyller 67. Det är många timmar. Timmar som utgör en stor del av våra liv. För semester i all ära men vi måste faktiskt orka leva hela året om.

Det är väldigt trevligt när lediga byggnadsarbetare ringer mig och saknar sin tidning, som ju tog uppehåll i juli. Nu är vi tillbaka!

Vet ni vad jag aldrig tröttnar på? Kaffe i termos. Hett och med mjölk i. Så himla gott.