Han bytte scenen mot takåsarna
När solstrålarna äntligen bryter igenom och lyser upp Lunds takåsar jublar fotografen och tar bilder på plåtslagaren Jens Olsson som sitter uppflugen på taknocken och bockar plåten med falstången. Arbetsmomentet inför fotograferingen är improviserat. Det är först efter helgen som Jens Olsson och hans arbetskamrat Christer Sjögren ska börja med den riktiga plåtläggningen av den nya tillbyggnaden av ett hotell i centrala Lund.
För Jens Olsson är det inga problem med improvisationer, men då handlar det snarare om teater. En dag i veckan tar Jens av sig sitt plåtslagarbälte och arbetar med teater, improvisationer och ger kurser i presentationsteknik. I bilen från Lund till Malmö berättar Jens hur han och två andra skådespelare uppträdde vid en konferens som Assa Abloy hade arrangerat för några veckor sedan. Företaget hade givit dem uppdraget att avhandla olika problem som företaget hade. Utifrån dessa spelade de upp scener, som påminde om situationen, inför 175 anställda.
– Det gick väldigt bra. De var supernöjda efteråt, säger Jens.
I början av 1990-talet utbildade Jens Olsson sig till skådespelare på Fridhems folkhögskola i Skåne. Under flera år spelade han teater på Malmö stads-
teater, var med i fria teatergrupper och i musikaler som exempelvis ”West side story”.2004, när Jens Olsson var i 35-årsåldern och hade arbetat ungefär elva år som skådespelare började han att tröttna på den osäkra tillvaron.
Att varva korta anställningar med arbetslöshetsperioder.
– Det var plågsamt att gå till arbetsförmedlingen. Det kändes så förnedrande och det blev bara värre och värre.
Jens Olsson hade också under kort tid fått tre barn i rask följd. Att arbeta som skådespelare innebar många timmars jobb, men dåligt betalt. Jens bestämde sig för att skola om sig och göra något helt annat. Han har alltid gillat att arbeta med händerna och
han kollade runt på nätet och fastnade för plåtslagaryrket, ett yrke som fortfarande är ett genuint hant-
verkaryrke.
– Jag hade tur. Min arbetsförmedlares man var plåtslagare och hon visste vad det var för jobb. Men det tog några möten innan jag hade övertygat henne att jag verkligen ville det.
Jens Olsson fick en ettårig betald utbildning via arbetsförmedlingen i länsarbetsnämndens regi. Då som nu var det brist på plåtslagare och man sa att det skulle vara lätt att få jobb efteråt.
– Jag kan inte förstå varför folk inte vill bli det. Det är ett kanonjobb med stor frihet och kreativitet. Det är form och funktion i ett. Det ska vara snyggt och det ska vara tätt.
Att byta yrke är inte konfliktfritt. För Jens blev det en identitetskris när han skulle lämna skåde-
spelaryrket, där han hade sin identitet.
– Jag kände det nästan som jag skulle upphöra att existera när jag bytte yrke.Vändpunkten kom när han blev erbjuden en stor roll i en teateruppsättning under utbildningen till plåtslagare. Jens minns att det var en fredag och han stod på ett tak när teaterchefen ringde från Malmö stadsteater och erbjöd honom jobbet, rakt av.– Jag fick en så jävla ångest, men efter ett tag ringde jag tillbaks och sa tack, men nej tack, nu ska jag bli plåtslagare.
Direkt efter utbildningen fick Jens jobb på en plåtslagarfirma, Johanssons plåt, där han tidigare hade praktiserat. Han gick hem som praktikant på fredagen och på måndagen var han lärling.
Nu har Jens arbetat ungefär tio år som plåtslagare, ungefär lika länge som han arbetade som skådespelare.Jens tycker att båda två är kreativa yrken, och att man arbetar med kroppen. Men det finns också mycket som skiljer åt. Jens tycker att det var stora skillnader när han steg in i skolsalen för att utbilda sig till plåtslagare.
– På teatern finns det en massa expressiva människor som vill synas och ta plats. Bland plåtslagarna är det tvärtom. Folk vill inte synas utan smälta in i gruppen.
Jens trivs i båda världarna. Fyra dagar
i veckan arbetar han som inhyrd plåtslagare på
Johanssons plåt och en dag i veckan arbetar han med sitt teaterföretag Goda Relationer. Jens har också tagit tjänstledigt i perioder för att arbeta som skådespelare i flera teateruppsättningar. Han berömmer sin chef på Johanssons plåt som låter honom arbeta flexibelt.
– Många tror att jag bara har plåtslageriet som inkomstkälla för att kunna spela teater på heltid, men så är det inte. Jag jobbar som plåtslagare för att det är roligt.