Farliga genvägar ökar risk för ras – och få kan föreställa sig kraften i fallande jord

Förberedelser

Det är lätt att mista sig på riskerna vid schaktning. En jordhög vid en schaktgrop eller en uppgrävd ledningsgata ser ju inte skrämmande ut men kan bli en livsfara. Som vid senaste dödsolyckan då schaktkanten brast och en man föll och fick rasmassor över sig i Hedemora den 19 februari.

Jordmassor är levande material och påverkas dessutom av vattendrag, vibrationer från fordon och väderförhållanden som vid tjäle. Jordlagrens sammansättning kan också öka risken för ras. Ett schakt kan vara säkert ena dagen men farligt nästa, därför måste de som ansvarar för arbetarnas säkerhet bedöma riskerna mer noggrant. Men det brister ofta och alldeles för sällan görs geologiska undersökningar före byggstart.

Kunskap

Även äldre och erfarna personer har skadats och dött i schaktras. En orsak kan vara att det är mycket komplicerat att förutse risker då man arbetar med jord och mark. Det vittnar flera anläggningsarbetare om som själva varit med om olyckor.

Jag träffade en av dem, en man som hamnade under rasmassor i en rörgrav. Han överlevde, fick hjälp av en arbetskamrat, men arbetslivet var slut. Senor och ledband hade slitits av i ena benet.

Det är en oerhörd kraft i fallande jord, en kubikmeter väger runt två ton. För att stoppa olyckorna krävs mer kunskap, utbildning och större försiktighet i branschen. Det fordras förbättringar från såväl arbetsgivare som egenföretagare.

Tid

Tid och goda säkerhetsmarginaler är viktigast för att färre ska skadas. Det måste ges tid att bedöma risker, gräva ut tillräckliga släntlutningar och göra stödkonstruktioner. Man måste också hinna flytta rasmassor och säkra bygget om en schakt stått öppet länge och torkat ut.

Men byggverksamhet är i dag lika med stress och snäva tidsmarginaler, vilket alltför ofta leder till farliga genvägar.

Så länge tidspressen fortsätter sätts liv på spel i schakten.