Björn körde hem kranen från krigets Irak: "Sköt ner plan över stan"
Björn Petersson jobbade som mobilkranförare för Skanska i Bagdad när kriget mellan Irak och Iran bröt ut. Då fick han uppdraget: Kör hem kranen till Sverige.
”År 1979 åkte jag ner till Bagdad för att jobba som mobilkranförare för Skanska på ett hotellbygge. Jag hade tidigare som 17-åring varit på ett hotellbygge i Leningrad (nuvarande Sankt Petersburg). Där körde jag en liten lastbilskran. När det bygget var klart åkte jag tillbaka till Sverige. Hemma gick jag en Amukurs och tog mitt kranförarkort. Sen bar det av till Bagdad.
Jobbet i Irak var intressant och varmt. Vi hade tre mobilkranar på plats som Skanska ägde. Jag körde en Demag TC 150. Den hade Skanska transporterat ner på trailer från Sverige.
Under hotellbygget bröt kriget ut mellan Irak och Iran så under byggtiden fick vi ofta springa ner i skyddsrummen som vi byggt längst ner i bottenvåningen på hotellet. Det hände att vi fick sitta där och käka våra matlådor när bomberna föll. Vi hade en militärflygplats tre kilometer från bygget och där bombade de några gånger och vi såg hur de sköt ner plan över stan. Till slut blev striderna så hårda att vi skickades hem. Men redan efter tre månader fick vi åka tillbaka igen. Jag stack ner lite tidigare för det var mycket material till bygget som behövde lossas.
Sen när bygget var färdigt fick jag en fråga om att köra kranen hem till Sverige. Vi hade en del lastbilar på plats i Bagdad som skulle köras hem och tanken var att jag skulle hänga på konvojen. Vi var ett gäng på sju, åtta fordon som skulle dra iväg.
Jag var inte speciellt orolig, striderna hade lugnat ner sig. Det var mest vid gryning och under kvällar som det hände saker. Vi körde genom öken i Irak och Syrien. Under den sträckan bodde vi i fordonen. Första natten vi fick sova i en säng var på ett motell i Syrien.
Det var en gammal legosoldat som drev stället. Han hade en restaurang också. På väggarna hängde det gevär och automatvapen och när andan föll på tog han ner ett vapen och sköt lite i taket.
Efter Syrien tog vi oss in i Jordanien och ner mot Akabaviken. Det var en väldigt brant nedförsbacke dit. De som körde lastbilarna var lite oroliga för hur det skulle gå för mig och bromsarna på kranen. Men det gick bra. Längs vägen låg det en hel del bilar på botten av stupen vid sidan av vägen.
Sedan tog vi en färja från Akabaviken genom Suezkanalen över Medelhavet och upp till före detta Jugoslavien. Färjeturen tog sex dygn och efter det körde vi upp genom Europa. Det var en del småfix med kranen på vägen. Någon slang som pajade som jag fick laga. Däremot hade vi större problem med tillstånd för bred last på vägen. Lastbilarna var inga problem men kranen var lite bredare. Det började redan i Jugoslavien där Skanska missat att fixa ett tillstånd. Så vi chansade och körde via Italien istället men när vi kom ut på motorvägen där blev vi stoppade. Då fick vi vänta där några dygn på ett tillstånd.
Sedan körde vi upp genom Italien och Österrike. Vi tog färjan från Sassnitz till Ystad och sedan vidare till Malmö. Hela resan tog en månad. Totalt lite mer än 500 mil. I Malmö fick kranen välförtjänt service och efter det skulle den vidare till Gotland. Och vad jag vet står den kvar där än i dag.”
Berättat för: Cenneth Niklasson