Dansbandskung sadlar om till snickare: ”Gick från hundra gig till noll”

Efter att ha livnärt sig på musik i 20 år tvingas Claes Lövgren i dansbandet Lövgrens sadla om som en följd av coronapandemin och inställda spelningar, rapporterar Aftonbladet. Byggnadsarbetaren tog ett snack med Claes för att kolla hur det går med det nya yrkesvalet.

– Jag fick avsluta min karriär över en natt, berättar Claes Lövgren. Vi gick från hundra spelningar till noll i mars. Men jag var utbildad målare och har jobbat som snickare i många år, jag köpte flera renoveringsobjekt medan jag spelade musik och har i princip alltid snickrat och målat, så det föll sig naturligt.

När tidningen når Claes Lövgren står han och målar en pärlspontspanel.

– Jag håller jag på med ett torp åt ett Stockholmspar. Jag har byggt panel och bytt fönsterfoder. Invändigt har jag gipsat ett rum med trasiga tak, spacklat och målat. Sedan ska jag till Söderköping, det är en gammal fastighet byggd 1910 där jag ska sätta in spröjsade fönster. Därefter ska jag till en bygdegård i Börrum. Det är varierande och kul.

När pandemin slog till lyfte Claes Lövgren luren och ringde till Skatteverket.

– Jag ville använda orkesterns gamla AB och det var inga problem, jag fick koppla på bygg och måleri till musikverksamheten. Det var bara ett samtal, de förstod att jag såg om mitt hus och att det inte fanns några andra alternativ.

Hur är det med de andra i bandet, får de också se sig om efter annat?

– Ja Andy Johansson (trummisen, reds. anm.) har också haft en byggfirma parallellt, han har kört i Helsingborg, så vi är två inom bygg i bandet.

Vad saknar du mest från det gamla jobbet?

– Jag hade just fått uppdrag som kryssningsvärd på Cinderella och det var fantastiskt kul, även om jag bara hann jobba ett par månader. Jag saknar också kontakten med publiken. Lövgrens hade en stor publik som åkte efter oss i hela Sverige, även i Finland. Men jag saknar inte bussresandet, vi kunde åka 7 000 mil om året när det var som värst.

Kommer du gå tillbaka till dansbandssvängen?

– Bandet är vilande men startklart, men det dröjer nog. Vi spelar mogendans och många i publiken är pensionärer. Även om det kommer lättnader så ska de våga sig ut också. Det blir nog inte att man är borta i en och en halv vecka och spelar, utan mer som förr, att man åker runt lokalt till olika bygdegårdar.

Tills vidare har han bytt mick och gitarr mot pensel och det är ingen brist på uppdrag. Claes Lövgren bedömer att han har jobb i åtminstone någon månad framöver.

– Jag kanske får leva på bygg och måleri för all framtid. Men jag har faktiskt även sökt jobb som deltidsbrandman och ska på intervju i nästa vecka. Jag passar på att förverkliga en gammal dröm, så pandemin var inte bara negativ. Jag har egentligen tillräckligt med jobb, men det går att kombinera, jag kan fortsätta hantverka och bara kasta penseln och dra iväg när det brinner, skojar Claes Lövgren som pratar snabbt och verkar ha bråttom tillbaka till pärlspontspanelen.