Byggnads kör tvåfrontskrig i årets förhandlingar

För något tiotal år sedan var jag på ett seminarium där den gamle utredarräven på LO, Ingemar Göransson, analyserade svensk lönebildning. Hans slutsatser gick ut på, att trots den så omhuldade svenska modellen med arbetsmarknadsparter som gör upp, så är lönebildningen i Sverige i praktiken lika centraliserad som i många andra länder.

Läs mer
6F välkomnar LO-utspel om lön

Industrin gjorde upp, alla andra följde efter. Om någon försökte göra myteri, fanns det statliga myndigheter som Konjunkturinstitutet och Medlingsinstitutet som tog dem i örat.
På senare år har det här systemet gnisslat allt mer högljutt. Gruset kan i mångt och mycket formuleras som en fråga: Vad är egentligen en högkonjunktur?

I år har vi exempelvis rapporterat om LKAB:s allt större lönsamhetsproblem som sätter käppar i hjulet för den planerade flytten av Kiruna. Samtidigt skriver vi vecka ut och vecka in om hur det byggs bostäder på ett sätt som ger en fläkt av (nåja) miljonprojektets dagar. Industrin hackar, byggandet går som tåget.

Plats för scen för 6F, i år backade av bland annat Riksbanken som gärna ser högre löneökningar än de 2,2 procent som IF Metall och övriga industrifack lyckades sno åt sig i förra veckan.

Under ett antal år har de fem fackförbunden (innan Transport lämnade var de sex, , därav namnet) sakta men säkert positionerat sig som en ny stjärna i arbetsmarknadens solsystem. Och nu verkar de faktiskt ha fått de andra planeterna att korrigera sina banor. Inte mycket, men tillräckligt för att handeln, från och med i dag, officiellt tillåts vara normerande tillsammans med industrin.
Solsystemet är rubbat. Vad än industrinormskramarna säger.

Vid sidan av den här striden har Byggnads ett alldeles eget slag att vinna. Det eviga, om ackordslönernas överlevnad.
Byggnads har träffat medlarna idag under förmiddagen, och arbetsgivarna sitter med dem i eftermiddag. Samtal fortsätter i morgon.

Just nu ser det ut som att knäckfrågan för Byggnads är hur mycket lägre procent, än det ursprungliga kravet på 3,2 procent i löneökning som medlemmarna kan acceptera, mot att de får behålla rätten att välja ackord som löneform. En alltför låg siffra kan leda till en svekdebatt på kort sikt.
Å andra sidan, att 6F lyckats knuffa industrin en bit åt sidan i lönebildningsprocessen kan visa sig vara en långsiktig seger.

Vilket är mest värt? Framtiden får utvisa.
Det här med krig på två fronter är komplicerat. Frågan är om det finns något egenvärde i att allting jämt och ständigt ska vara så enkelt.

Johan Sjöholm, redaktör