Pengarna finns på rikslistan
Utsikten är fenomenal. Men det beror inte på takets höjd utan på det flacka landskapet i utkanten av Katrineholm. Byvindar härjar fritt och de sveper in över det platta taket och försöker greppa PVC-duken.
– Duken ligger löst på det gamla papptaket, men det är ingen fara. Det finns ventiler monterade som gör att det bildas ett vakuum. Ju mer det blåser, desto hårdare sugs duken fast mot underlaget, säger takläggaren Arto Solinen.
Han tillhör en låglönegrupp på bygget. Något som delvis beror på historien. Förr fanns ingen egentlig takläggarutbildning utan det var vägen som traditionell lärling som gällde. Peter Johansson, en av fyra takläggare på bygget i Katrineholm, var själv en gång i tiden charkuterist i en liten butik innan han bytte bana och blev takläggare.
– Jag tror att vi är fem på Berlands Tak som har jobbat med charkuteri och sedan blivit takläggare. Det är kanske den vanligaste vägen in i branschen, säger takläggaren Peter Johansson och skrattar.
Nu finns det utbildningsvägar. Bland annat via byggprogrammet, men än i dag börjar de flesta i branschen helt utan förkunskaper.
”Sågs som byggets rallare”
Yrkets status och utveckling har även präglats av hur andra yrkesgrupper sett på pappläggare genom åren, om hur de förr använde gryta och asfalt.
– Vi var skitiga, kladdiga och blev knappt insläppta i matboden och än i dag finns det en del äldre på bygget som ser oss som mindre värda. Vi sågs som byggets rallare förr i tiden, säger Peter Johansson.
Lönen blev därefter.
Men det finns ljuspunkter. Arto Solinen tar ett steg tillbaka, slår ut med armarna och visar upp sina arbetskläder. Hela och rena. Och Peter Johansson säger att yrket förändrats massor de senaste tjugo åren. Att takläggarna sakta men säkert närmat sig andra yrkesgrupper på bygget när det gäller lön, arbetsmiljö och respekt. Lönestatistiken ger honom rätt. Sedan 2012 har takläggarna på tidlön knaprat in nästan tre kronor i timmen på TBM-gruppen. Men fortfarande är det en bit kvar till toppen. Under 2015 var rikssnittet för takläggare på tidlön 174 kronor i timmen och ackordet gav 195 kronor. De nya tiderna gör att Peter och Arto inte vill bli kallade för pappläggare längre. Titeln ger dem en dålig smak i munnen och symboliserar för dem en tid på bygget som de inte vill ha tillbaka.
210 kronor i timmen
PVC-duken på bygget i Katrineholm ligger på taket till en stor bilhall. Takläggarna fixar i ordning det sista. De har gjort jobbet på ackord, en löneform som de använder nästan jämt. Och de arbetar efter premieackordslistan som arbetsgivarna och facket tagit fram för takläggare.
– Går det bra landar vi på 210 kronor i timmen, säger Peter Johansson.
Med den nivån tillhör ni väl toppen i landet för yrket?
– Det tror jag nog att vi gör, säger han och fortsätter:
– Vi måste få upp lönenivån för alla i branschen. Vi takläggare måste samarbeta mer.
Takläggarnas löner spretar åt alla håll. Dels är det ett stort gap mellan de högsta och lägsta lönerna. En del går på tidlöner kring 160 kronor i timmen. Ett fåtal når ackordstoppar över 200 kronor. Det är även en snårskog när det gäller löneuppgörelser. Självklart finns där den vanliga tidlönen och ackordet med premieackordslistan som underlag. Men det finns också mängder av takläggare som arbetar efter egna uppgörelser med arbetsgivaren. Hur de uppgörelserna ser ut skiljer sig från företag till företag. I Byggnads region öst använder 20 procent av alla premieackordslistan, 20 procent har egna uppgörelser och 60 procent har tidlön.
– Min känsla är att de med egna uppgörelser tjänar tio till tjugo kronor sämre än de som kör mot listan, säger Sören Orrstenius, ombudsman på Byggnads Öst.
Tror inte på egna uppgör
Förklaringen till varför inte fler kör på premieackordslistan känns igen från flera andra yrkesgrupper på bygget.
– De tycker listan är för krånglig, säger Peter Johansson och bläddrar i takmontörernas premie-ackordshäfte från 2000. På flera ställen har han själv plitat dit en del uppgifter.
– Många säger att det är svårt att hålla reda på tider och annat. Men det finns ju hjälp att få på facket.
Han och Arto Solinen är skeptiska till egna ackordsuppgörelser med chefen. De säger att en sådan situation riskerar att ställa till problem. Inte minst om ackordet går bra och lönen enligt arbetsgivaren blir ”för hög”.
– Det är ofta muntliga uppgörelser där chefen lätt kan ändra sig hur som helst. Det känns inte helt stabilt, säger Arto Solinen.
De två är helt övertygade om vilken väg som är den bästa för att höja lönen för landets takläggare.
– Det bästa vore om fler jobbade på premieackordslistan. Då skulle vi tillsammans kunna utveckla den till något som skulle bli riktigt bra. Det skulle löna sig för alla, säger Peter Johansson.
Peter och Arto tipsar:
SÅ HÖJER DU LÖNEN
– Våga jobba på ackord – ge det en chans
– Jobba efter premieackordslistan
– Svårt att komma igång – ta hjälpav facket