"Jag har aldrig sett mitt barn"

”Jag har aldrig träffat mitt barn i verkligheten, bara sett honom på Facebook. När han föddes kunde jag inte åka hem.” Snickaren Edgardo från Filippinerna är migrantarbetare i Doha.

Edgardo sitter i ett rum med minimal yta för säng och personliga tillhörigheter, på en camp i Qatars huvudstad Doha, värd för fotbolls-VM 2022. Två års kontraktstid är över. Men trots att det gått flera veckor har han fortfarande inte fått någon biljett hem från sin arbetsgivare och utan biljett och tillstånd får han inte resa.

LÄS: De är två ljus i Qatars mörker

Nu längtar han efter sitt barn, som han hittills bara sett på Facebook.
– It´s like heaven. Det är himmelriket att se honom, säger han.
När Edgardo kom till Doha för att jobba som snickare var hans fästmö gravid och barnet föddes flera månader senare, under våren 2014.
– Men jag kunde inte bryta kontraktet och jag behövde också inkomsten, säger han.

I Qatar tillämpas det så kallade Kafala-systemet, ett system som gör att han och hans arbetskamrater är helt i händerna på sin arbetsgivare. Det krävs att arbetstagaren har en sponsor, ofta arbetsgivaren, som vanligtvis också tar passet vid ankomsten. Om man bryter kontraktet kan det sluta med polisingripande och fängelse.
Det innebär att inte ens vid dödsfall i familjen har arbetarna någon rätt att resa hem, något som bland annat drabbade nepalesiska arbetare som förlorade anhöriga i jordbävningen i Nepal 2015.
Ibland håller arbetsgivaren inne hemresan, för att få arbetarna att teckna ett nytt kontrakt.

När vi träffas tänker Edgardo resa hem och hoppas på att snart få sin biljett. Under tiden han väntar får han ingen ny inkomst.
– Jag har tjänat mindre än jag blivit lovad. Lönen är för liten här. Det är slöseri med tid, säger han.
Edgardo har jobbat på olika typer av fastigheter. I Doha råder byggboom både på grund av arenorna och på att det behövs infrastruktur, nya bostäder och hotell. Här finns cirka 1,5 miljoner migrantarbetare idag och de väntas bli fler.

LÄS: Fotbollsexperten Erik Niva – ”FIFA bryr sig inte”

Liksom för många andra migrantarbetare finns ständigt frågan om vart han ska resa nästa gång.
– Jag vill vara med min familj. Men där jag kommer ifrån finns inget arbete.
En tid senare träffas vi på ett då att ett nytt stödnätverk startas för filippinska arbetare. För honom är denna kontakt viktig.
– Vi har fått veta mer om våra rättigheter, om vad vi kan göra om vi inte får någon biljett. Nu får vi se vad som händer, säger han.

Fotnot: Edgardo är ett fingerat namn.