Kanalräddarna i Motala

På sommaren trängs båtarna och vattnet glittrar i Göta kanal, som lockar tre miljoner turister varje år. Men här i Motala märks inget av det vid vårt besök. Cirka tre kilometer av kanalen är tömd, och anläggare klafsar runt i gyttjan. Regnet faller i små, kalla droppar. Blåsten tränger sig envist in under kläderna. Men inne i grävmaskinshytten hos Jan Eklind, är det varmt. Hans långgrävare balanserar på stockmattor ute i kanalen och gräver upp slam och dy. Skopan är full och grävbommen svänger upp mot kanalslänten, där Mats Karlsson väntar med traktor och dumpervagn. Leran är lös och det skvätter. Krönstenarna från början av 1800-talet, perfekt lagda utmed kanten, avslöjar var vattennivån brukar ligga på normalt. Eklind befinner sig cirka tre meter under sommarens vattenyta.

58 000 gubbar grävde kanalen

– Det här är ett intressant jobb. Det är historia. Tänk att det tog 22 år att gräva Göta kanal, med 58 000 gubbar i början av 1800-talet, säger Eklind efter att ha öppnat dörren till grävmaskinen.
I höstas beslutade regeringen att satsa en halv miljard kronor på upprustningen av byggnadsverket. Den största renoveringen någonsin av kanalen sedan den byggdes för nära 200 år sedan. Fram till år 2020 kommer grävmaskinister, anläggare, betongarbetare och snickare, att arbeta vid den nio mil långa kanalen med att muddra, utöka bredden, stadga upp kanterna och förbättra kajer. På vissa ställen har kanalen rasat, 200 års användning har satt sina spår.

Ruttna pålar byts ut

Anläggaren Janne Nyberg balanserar fram mellan stenbumlingarna i slänten ner mot kanalen. Han befinner sig mitt i raden av gamla ruttna pålar som finns kvar sedan kanalen byggdes en gång i tiden. Nu ska nya pålar köras ner mellan stenarna. Han lyfter en påle av lärkträ och placerar den bakom en av stenarna och riktar upp den. Benjamin Bohlin sitter i grävmaskinen och sänker sakta ner foderröret som ska omsluta regeln uppifrån och med en väldig kraft trycka ner den i marken. Den tre meter långa pålen glider ner med ett knastrande ljud förvånansvärt snabbt. Men plötsligt tar det stopp och hammaren börjar slå. Efter en stunds bankande är den nere.

Gravsten

– Vi slår ner cirka 150–200 stolpar per dag, säger Janne Nyberg och sträcker lite på ryggen.
Det är jobbigt för ben och rygg att stå på sluttande mark bland stora stenar.
På en smal hylla invid kanalen lite längre bort rullar grävmaskinisten Dalle Radosevic fram med sin grävare och lägger fin matjord längs kanterna, där trappor leder ned mot kanalen, trappor kantade av smidda trappräcken, sirligt dekorerade. Vid trappans översta steg finns en tre meter hög gravsten, med en förgylld inskription: ”Platens graf”. Den står vänd mot kanalen. Här ligger Baltzar von Platen, den militär som ledde arbetet med att skapa vattenfarleden mellan Östersjön och Västerhavet.

Plastmadrasser förhindrar erosion

På vissa ställen längs kanalens sidor syns något svart skymta fram. Det är gabionmadrasser, ett slags jättepåsar av plast, nät som anläggarna fyllt med stenkross som ska stabilisera och förhindra erosion. De svarta gabionmadrasserna används nu för första gången i Sverige och experter från USA följde med för att instruera hur de skulle användas. Men madrasserna var inte färdigproducerade så att de gick att fylla med stenkross direkt när de kom.
– De kom på rullar. Så vi fick sätta oss och sy ihop dem till madrasser med hjälp av rep. Vi slet i flera veckor med detta, säger anläggaren Christoffer Steilinger med ett snett leende.
Vad är det mest dramatiska ni varit med om på det här bygget?
– Det var nog när min grävmaskin höll på att dras ner i dyn. Botten på kanalen på ett ställe var extremt mjuk. Grävmaskinen började plötsligt sjunka. Det var vatten ända upp till fönstret på hytten. Då gällde det att agera snabbt, säger Pierre Heagård och fortsätter:
– Så jag använde grävarmen, tog tag i ena sidan av kanalen med skopan och fick snabbt dra mig upp med hjälp av skopan. Det var tur att jag hade en bra grävare. Tillbudet ledde till att de fattade beslut om att anlägga en väg mitt ute i kanalen, där Pierre numera står med sin grävare och lägger upp stenkross på gabionmadrasserna längs kanalens kanter.
Är det ett intressant anläggningsjobb?
– Ja, det är ett roligt projekt. Vi är en del av historien nu, säger anläggaren Johan Askling.
– Jag hoppas bara att vi får ligga bredvid Baltzar von Platen sen, och får våra namn inristade i gravstenen.

GÖTA KANAL – VATTENVÄGEN TILL ÖSTERSJÖN

• Vattenfarleden mellan Västerhavet och Östersjön består av Göta kanal och Trollhätte kanal.
• Göta kanal tog 22 år att bygga, 1810–1832.
• Totalt 58 000 arbetare deltog i arbetet, försedda med stålskodda träspadar, spett och skottkärror.
• Ett dagsverke bestod av 12 timmars arbete. Sju miljoner dagsverken avverkades.
• Tack vare farleden kunde gods fraktas vattenvägen mellan kusterna till lägre kostnader.
• Båtarna drogs av hästar längs kanalbankarna, så kallade dragvägar. Numera utmärkta cykelvägar.
• Baltzar von Platen, en högt uppsatt militär, tog initiativ till att bygga kanalen, och fick finansiering tack vare sina kontakter. Han drev projektet under många år, men dog tre år före invigningen.
• Europas främste kanalbyggare, skotten Thomas Telford, kom till Sverige för att, tillsammans med von Platen, staka ut farleden mellan Östersjön och Vänern.
• Under några decennier var kanalen viktig, men i slutet av 1800-talet tog järnvägen över merparten av transporterna.
• Göta kanal fick korta uppsving under första och andra världskriget, då farvattnen utanför svenska västkusten och delar av Östersjön var minerade.
• Båtlivets snabba tillväxt under 1970-talet väckte Göta kanal ur sin törnrosasömn. Kanalen rustades upp och turisterna började komma.

Källor: Byggnadsvård.se, Gotakanal.se m fl.